kom han till mig och lofvade mig penningar för att kunna börja mitt gamla lif ... Och det är emedan jag trodde på honom, som jag nu måste dö likt en hund i denna håla! Ah! jag skall hämna mig! Vid denna tanke knöto sig hans händer till en sista hotelse. — Jag skall hämna mig! upprepade han, Jag vet mycket, mera än han tror ... jag skall säga allt! Den sårade hade dock för mycket räknat på sina krafter. Vreden hade gifvit honom styrka för ögonblicket, men det var på bekostnad af det lif som ännu klappade inom honom. Då han ville tala ånyo förmådde han det icke. Tvenne gånger öppnade han läpparne, men endast ett skri af vanmäktigt raseri gick från hans strupe. Detta var den sista yttringen af hans förnuft. Ett blodskum utträngde ur munnen och i ett sista krampanfall föll han med ansigtet mot jorden. — Det är slut! mumlade Gåvrol. — Icke ännu, yttrade den unge agenten, hvars mellankomst varit af så stort gagn, men han har ej mer än tio minuter qvar. Stackars sate, han skall ej säga något mer. Polisinspektören hade rest sig upp med samma lugn, som om han varit närvarande vid den mest vanliga scen i verlden och aftorkade omsorgsfullt dammet från sina knän. — Vi skola i allmänhet inom kort få veta, hvad vi behöfva, yttrade han. Denne unge man är soldat och han har påsknapparne i sin kapott regementets nummer. Således 2 7