— Hvad kan jag säga, käre herr Gevrol, då jag in genting sett? Yreden började komma polisinspektörens öronsnibbar att rodna. — Hvad skulle du säga, om jag häktade dig? frågade han den gamla hexan. — Det skulle vara en stor orättvisa. — Men det är hvad som skall ske, ifall du envisas att tiga. Jag tror nästan att fjorton dagar i Saint Lazairefängelset skall mycket bidraga till att lossa din tunga. Detta ord hade på enkan Chupin samma verkan som en elektrisk stöt. Hon tystnade plötsligt med sin skrymtaktiga jemmer, reste sig upp, satte knytnäfvarne i sidorna och började öfverhopa Gåvrol och hans agenter med oqvädingsord och anklagade dem för att vilja komma åt hennes familj, ty de hade redan häktat hennes son, en förträfflig medborgare. Hon svor att hon icke fruktade fängelset och att hon skulle vara glad öfver att der få sluta sina dagar skyddad för nöd och behof. För ett ögonblick sökte generalen att få den ohyggliga megäran att tiga, men han fann snart att han ej hade förmåga dertill, oen för öfrigt skrattade hans agenter åt honom. Han vände henne derföre ryggen och gick fram till mördaren. — Du skall väl åtminstone icke vägra att förklara dig för oss. (Forts.)