liknade schåarnes vid Garekajen var i trasor och alldeles betäckt af smuts, vin och blod. Denne man var tydligen mördaren. Uttrycket i hans ansigte var vildt. Ett ursinnigt raseri flammade i hans ögon och ett konvulsiviskt hånlöje sammandrog hans anletsdrag. Han hade tvenne blessyrer, i på halsen och en på kinden, hvilka blödde ymnigt. I högra handen som var insvept i en näsduk höll han en revolver med fem pipor, hvilka han riktade mot polisagenterna. — Gif dig! ropade Gåvrol. Mannens läppar rörde sig, men trots en synbar ansträngning kunde han dock icke uttala en stafvelse. — Försök ej att krångla fortfor polisinspektorn. Antalet är på vår sida; lägg således bort vapnet! — Jag är oskyldig, yttrade karlen i hes ton. — Naturligtvis, men detta angår ej oes. — Jag har blifvit anfallen. Ni kan fråga den gamla qvinnan der, hon kan intyga det. Jag har försvarat mig, jag har derunder dödat ett par personer ... det var min rättighet. Den rörelse med hvilken han gaf bekräftelse åt sina ord var så hotande, att en af agenterna som blifvit stående i dörren hastigt drog till sig Gvrol i det han yttrade: — Akta er, general! han är farlig: den skurkens rovolver har fem skott och vi ha ej hört mer än tvenne. (Forts.)