Göteborgsposten – 4 januari 1869, sida 1

Man hade verkligen icke heller ännu mycket akäl att beklaga sig. Den lilla truppen marscherade framåt vägen till Ohoisy; trottoarerna voro hittills jemförelsevis snygga och vinhan llarnes butiker voro tillräckliga för att med sina lys in le fönster upplysa vägen. Alla dessa butiker voro nomligen öppna, ty det finnes hvarken dimmor eller töräder som förmå att afskräcka vännerna af munterheten. Kurnevalen firades öfverallt i krogarno vid barriören och på de offontliga balerna. Från de öppnade fönsterna trängde ömsom rop och tonerna af en ursinnig musik. Här och der såg man en öfvorlastad, som slog korsben framåt gatan, eller en nedsmutsad maskerad person, hvilken skamssat smög sig utefter väggarno. Utanför vissa af dessa etablissementer kommenderade Gövrol: halt! Han hvisslade på ett egendomligt sätt och genast utträdde en man. Det var en polisagent, som kom ut för att afgifva sin rapport. Sedan detta skett gick man vidare. Småningom nalkades man befästningarne. Ljusen blefvo allt sällsyntare, och mellan husen fanns allt längra mellanrum. — Dragning åt venster, mina gossar, kommenderade GÖvrol. Vi skola gå till IVryvägen och sedermera bege oss en genväg till gatan Chevaleret. Från denna punkt blef expeditionen verkligen mödosam. Patrullen trädde in på en fullkomligt obanad väg, som icke ens hade ett namn, afbruten af diken, uppfylld med stenar och stockar, och hvilken snön, smutsen och