Göteborgsposten – 2 januari 1868, sida 1

ZzAU ARFTT Gter min mun Iigen, Om likt savoner, om likt orkaner, J vederqvickt eller härjat den — Men ej af jorden Et mårt begären: Ty det J vorden Och det J ären; Det verket, eder blef anbefaldt, Den Ende känner, som känner allt, Hvad vårt eget kära fädernesland angår har det förflutna året varit ett pröfningens år, äfven det. Under första hälften deraf var brödet dyrt och fattigmans andra dagliga nödtorft, potatisen, stod äfven högt, på samma gång som handel och näringar fortfarande lågo i vanmakt och arbetet derför var knappt. Våren och försommaren fyllde våra brost med glada känslor, ty öfverallt hvart öga nådde, möttes det af rika sädesfält, ännu grönskande förhoppningar om kommande skördar. Men hoppet svek, och Försynen skickade oss åter pröfningens gissel. Också törnimmas redan från flera landsändar bitter klagan. Hungeranöden hotar att åter bli en gäst i våra bygder, och hjertslitande böner om hjelp förnimmas. Dessa hemsökelser, så förfärliga de äro, ha verkat ätven de till godo. De svaga, de, hos hvilka den gamla nordmannakraften redan tvinat bort i närvaro af lycksökeri och njutningslust eller begär efter ombyte, de ha börjat i stora skaror lemna fäderneslandet och utvandra till Amerika. Många skola följa dem, och med sorgsna ögon betrakta vi dessa landsmän. Men de, som ega kraft i armen och mod i barmen samt själens styrka, de stanna qvar, för att med andra hemmavarande genom sjelfhjelpen kämpa emot med vedervärdigheterna och i kraftigt, sammanslutet arbete bringa landets uiveckling in på nya banor. Med kärlek och intresse ha vi följt och skola följa deras strätvanden, ty i deras framgång ligger till ej ringa del vilkoret för Sveciges lyckliga framtid. Med dessa sträfvanden gå hand i hand bemödandena om en stigande folkupplysving, hvarförutan hvarje verkligt och sanut tramåtskridande icke är görligt. Och från denna upplysning är här såsom öfverallt annorstädes en verklig religionsfrihet oskiljaktig. Motståndet från kyrkans sida mot en sådan är visserligen ännu starkt, isynnerhet der pietismen finnes; men det har dock minskats och tjulårets kyrkomöte har i mer än ett hänseende visat, hurusom det inom sjeltva kyrkan finnes ej få upplysta och protestantiskt sinnade auuliga, hvilka ställa sig på sjelfva protestantismens ståndpunkt, som fordrar rörlighet äfven inom kyrkan och andlig utveckling, grundad på forskning och vunnen klarhet i bibelordets tolkning, gentemot den katolska kyrkans orörlighet. Vi hoppas, att den i fjol vunna erfarenheten skall bana väg för verkliga reformer på detta område. En annan reform, som ej längre tål att undanskjutas, är den om en billigare fördelning af den kommunala rösträtten. Fjolårets riksdag gick ej de allmänna önskningarne härvid till mötes, väsentligt påverkad af regeringens hållning. Att den allmänna meningen denna gång ej skall i detta fall tillåta sina förhoppningar gäckas, det bör vara klart för en och hvar, och tro vi äfven, att såväl regeringen som representationen inse det samt stå färdiga att göra förändringar, hvilka lika mycket påsordras af rättvisa som billighet. Ett ytterligare motstånd skulle endast gifva ökad styrka åt det sjelfsvåldiga skrän, som från flera håll förnimmes, men sjelfi är fientligt mot den sanna demokratiens sträfvanden, hvilka sky anarkien, men vilja den lugna, om ock kraftiga utvecklingen. Dessa strätvanden återigen vinna ett fast stöd i den associationsandas utbredning, som synes ämnad att till ett bättre omgestalta flera af våra förhållanden, i det den vänjer äfven männen ur de djupa lederna att tänka bortom jaget och på allmänna angelägenheter. Försvarsfrågan, kreditlagsstiftningen, revisionen af Unionsakten med Norge — dessa ärenden stå forifarande på dagordniogen, och det nya året tager dem i arf etter det afsomnade gamla. Med det nyss förunna året har Göteborg och Majorna utgjort en kommun. Förbindelsen mellan dessa båda stadsdelar har blitvit allt fastare, och gemensamheten i deras intressen tillväxer, vi hoppas till det helas båtnad. Vårt samhälles myndigheter ba omsider beslutat den nya vattenledningens anläggande och ha för detta ändamål upptagit sitt stora lån. För den allmänna helsovården, för tusende andra saker är detta beslut välgörande, och helsa vi med glädje det. stora arvetets påbdörjande under det nu ingående nya året. Må Gud fortfarande sträcka sin hand hägnande ut öfver vårt älskade land och gifva det kraft att utveckla sig i moralisk och materiel styrka, för att en dag kunna träda i spetsen för den skandinaviska folkgruppen och häfda det gemensamma, eniga Nordens frihet och oberoende!