Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 2

punkter och att ingen fråga tages under konferensens behandling, den der skulle innebära ett ingrepp på Turkiets integritet, hvad såväl Kreta som andra under detsamma lydande landsdelar angår. Enligt parisertidn. Patrie skola dessa vilkor ha antagits af garantimakterna, och vill man i Paris redan veta, att konferensen skall sammanträda derstädes d. 2 Januari, under det att man i Wien framflyttar detta sammanträde till d. 4 i samma månad. Man är oense om, från hvilken makt konferensförslaget egentligen utgått, och det vill synas, som att tanken på att ordna frågan genom en konferens samtidigt framstälts af flera makter, fastän den form, i hvilken det väckts, varit olika. Det synes äfven vara otvifvelaktigt, att under de förhandlingar, som i juldagarne lifligt törts mellan makterna angående konferensens grundval, det österrikiska kabinettet städse ställt sig på vestmakternas sida, under det att Preussen i alla punkter understödt den ryska politiken. Vid en så invecklad fråga som den orientaliska kan det likväl lätt hända, att svårigheterna börja först riktigt på allvar att framträda i sin fulla styrka, då konferensen väl sammanträdt. Fortare än man tror kan densamma, emedan frågan omfattar så många intressen, erhålla hela den allmänna karakteren af eu europeisk kongress, hvilket Frankrike gerna skulle vilja se, under det att Preussen och England af lätt förklarliga skäl skola motarbeta en dylik utsträckning. För öfrigt röja de officiösa tidningarnes uttalanden icke något synnerligt förtroende till konferensens lyckliga utgång. Corresp. Russe t. ex. framhåller i en ledande artikel, att palliativmedlens tid nu måste vara förbi. Det gäller, menar bladet, ej blott att förhindra ett krig mellan Grekland och Turkiet, utan isynnerhet att afhjelpa det moraliska onda, som är en följd af Turkiets ställning till de kristna befolkningarne. Neu freie Presse anmärker: Måtte konferensen lösa svårigheterna och icke, hvad man tyvärr har skäl att befara, tjena till att förbereda den stora sammanstötningen i EuropaMan skall naturligtvis med stor spänning motse utvecklingen och gången af konferensens förhandlingar, hvilka kunna bli af så ödesdigra följder. Det nya året inträder således ingalunda med de gynnsammaste auspicier, ty det kan väl hända, att entusiasmen i Grekland skall, oaktadt all makternas tryckning, kunna framkalla någon händelse, hvilken gör hvarje uppgörelse i godo omöjlig. Ett bref från Athen af d. 17 Dec. föreligger, i hvilket yttras: Den grekiska regeringen synes besluten att ej gifva efter i någon punkt, och hela nationen understödjer henne med värma. Aldrig har större entusiasm visat sig i Athen och provinserna, och alla äro stämda för att man åter skall börja den kamp, som afbröts 1830, äfven om man skulle utsätta sig för samma katastrofer och olyckor som under befrielsekriget. Regeringen mottager från alla städer och provinser depescher, hvilka i starka ordalag gilla dess uppträdande och förklara, att hela landet skall taga del i kampen, hvilken anses tör national. Så fort den diplomatiska förbindelsen var officielt afbruten, begaf sig den nye utrikesministern Delyannis till kammaren och upplyste densamma i ett vältaligt och patriotiskt föredrag om regeringens hållning i hela denna sak. De deputerade hörde andäktigt på hans tal och belönade honom till slut med stormande bifallsrop, hvilka utgingo från alla delar af kammaren och funno ett kraftigt genljud hos åhörarne, ja, tillochmed utanför, der en starkt upprörd och i spänd oro väntande menniskomassa afvaktade slutet af detta minnesvärda plenum. Efter det Delyannis slutat sitt föredrag, uppläste han Turkiets ultimatum och grekiska regeringens svar derpå. Sedan upprepades bifallet med fördubblad kraft, och från alla sidor roptes: lefve kriget! I staden Syra såväl som på hela ön ba alla innevånarne beväpnat sig, för att afslå ett angrepp af den turkiska flottan, och i morgon skall regeringen vidtaga allmänna åtgärder, hvilka skola sätta landet i stånd att möta hvarje händelse. Den regelbundna hären har fått befallning att begifva sig till gränsen, men den får ej börja några fientligheter. Om några dagar skola 15,000 man regelbundna trupper, till hvilka komma många friskaror som skola utgöra härens avantgarde, vara uppställda längs gränsen, och det är mycket möjligt, att den kristna befolkningen i Epirus och Thessalien skall organisera ett uppror, åtminstone i bergsdistrikterna, för att anfalla den turkiska hären, innan denna satt sig i rörelse. I dag har kammaren antagit finanslagarne och budgeten, och i morgon skola flera utomordentliga lagförslag framläggas, hvilka de allv riiga omständigheterna kräfva; ty man är ej allenast besluten att i händelse af krig kasta fienden tillbaka, utan man vill tillochmed gå anfallsvis till väga och göra ett in