Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 2

kläder, och då denna yttrade betänkligheter häremot, förklarade Maria, att glaset, der hon hade sin magnet, skulle gå sönder och hela trolleriet vara förgäfves. En så stor olycka fick naturligtvis icke ske, hvarföre Anna ånyo gaf efter. Fyra dagar upprepades manövern med sängkläderna och för hvarje gång orbåll Maria ett lakan. Slutligen påstod trollpackan, att det medförde olycka, ifall Anna innehade penningar, och en gång måste hon följaktligen till Anna ofverantvarda en portmonnä med 3 rdr samt en annan gång en portmonnå med 7 rdr. Af dessa penningar återfick dock Anna vid hvarje af Marias tre sista besök 50 öre. Slutligen blefvo dock Anna Magnussons ögon öppnade. D. 10 d:s infann sig trollpackan åter, och tog då utan lof en grå yllekofta och en underkjol. Anna såg då hon aflägsuade sig med dessa, och som förut en kaffekanna, en bleckfluska, ett paraply och diverse bageriredskap försvunnit vid Maria Carlssons besök, fattade hon misstankar och anmälde saken i polisen. Emellertid hado Maria Carlsson begisvit sig till sin hembygd i Ahle härad, men återkom sedermera och blef d. 21 d:s af spanande poliskonstapeln Jönsson häktad. Anna Magnusson var ej den enda, som af Maria Carlsson blef narrad. Annas broder blef aflurad en yllehalsduk genom löfte om anställning, och Annas syster Maria blef dels skrämd att gifva henne ett lintyg och en näsduk, dels af henne bestulen på en brunrandig kjol och tvenne yllehalsdukar. Hon förklarade dock att hennes Ymagnet förbjudit henne att tala med Maria, emedan denna vore inmarig och kokett, hvarför tro lpackan alltid befallde henne att gå baklänges ut och ej yttra något. Till arbetskarlen A. P. Svensson bade hon sagt att hon Li sitt glas sett det han vore utan anställning, hvarför hon lofvat skaffa bonom sådan. För detta ändamål skulle han tre dagar å rad gå baklänges öfver Gullbergsbro. Derefter hade han tre dagar i rad blifvit befalld att gå utanför ett uppgifvet hus på Kronhusgatan, efter att likväl hafva förut tre gånger gått baklänges öfver gården vid sin bost.d. Ingen kom dock och erbjöd Svensson någon tjnt Då detta ej skedde, sade hon att bon i sitt glas sett, det Svensson skulle råka en karl, som ville förleda honom att supa, hvarigenom han skulle gå förlustig om den utmärkta tjenst, som hennes trolleri skulle förskaffa honom. För att stärka honom mot den andre karlens frestelser förmådde hon honom att dricka tvenne koppar bränvin och kaffe, hvarefter hon trugade i honom en half kopp af sina droppar, bvilken magiska dryck hade till påföljd att Svensson nedföll sanslös och sedermera en liten tid var sjuk. Hon hade ej af Svensson för hvarje besök tagit mer än 25 öre, emedan hou var förbjuden att taga mera. Dock hade hon ej ansett sig förhindrad att från honom stjäla en skjorta och en portmonnä. Från torparen Petter Larsson, hos hvilken hon fått vistas, hade hon stulit en rock af kasinett och ett bomullsparaply. Vid polisförhöret erkände hon de allra flesta af tillgreppen och bedrägerierna. Sakerna hade hon dels låtit belåna, dels lemnat i förvar hos andra qvinnor. En del sade hon ha blifvit henne frånstulen. — Dropparne sade hon sig ha köpt på ett apotek. Då det varit Hoffmansdroppar, kunde hon ej begripa, att Svensson blifvit sjuk af dem, utan bade väl detta varit af bränvinet. — Hade detta, yttrade polismästaren vid slutet af förhöret, skett i de gamla godal tiderna, så hade du blifvit bränd för dina trollerier; nu får man åtnöja sig med att remittera dig till rådhusrätten, som jag hoppas kommer att eftertryckligt hålla efter dig. Maria Carlsson är omkring 30 år gammal, med svart hår, mycket spetsig näsa, mycket tunna läppar, blek hy och skarpa ögon. — B ER —ö——C—