Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 1

blifvande svärfar; men nu kunde jag endast sörställa mig honom som den kalle, förbehållsamme, stele affärsman jag sett vid mitt första besök i Mincing Lane. Till denna dag hade hoppet varit så starkt att jag mera tänkt på möjligheten af upptäckt än en säker förlust; nu ansåg jag att, ehuru jag förlorat förteckningen öfver bankonoterna, skulle de som utbetalt dem säkert ha någon nyckel och jag öfverlade med mig sjelf om jag ej borde göra turen tillbaka genom Devonshire innan jag återvände till London. Man hade sagt mig att det fanns en postvagn i Trevellick, men att jag ej kunde få den förrän på eftermiddagen. Jag hade just slutat min middag och lyssnade ifrigt efte: rullandet af hjul. Jag hade beslutat att fara till Exeter, inbetala de penningar jag hade qvar i banken derstädes och begära råd af den person, till hvilken jag emottagit ett introduktionsbref. Dörren till rummet öppnades och in kom, ej min rödhåriga uppasserska, utan den gamla skrynkliga qvinna at hvilken jag förut då och då uppfångat cn skymt. Hon var renare än jag föreställt mig och såg ej så otäck ut som jag i början tyckt. Det fanns något i hennes utseende som tillkännagaf att hon sett lyckligare dagar än dem hon nu framlefde.