Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 1

— Ni kan ej komma till Exeter idag, sir, yttrade hon på en dialekt som jag tyckte vara olik den man talade i Devonshire. Vagnen har ett hjul sönderbrutet som ej kan hinna bli lagadt förrän mörkret inbrutit, och ni kan ej förmå gamle Rubbie att ge sig ut på vägen till Exeter förrän i morgon. — Men jag måste fara, äfven om jag skall köra sjelf. Den gamla qvinnan satte sina armar i sidorna och stirrade på mig. — Tror ni, sir, att ni kan bege er ut på en obekant väg i mörkret? Dröj ni qvar tills imorgon då det blir ljust. — Men jag kan få en ridhäst. Jag säger er att jag måste fara. — Man lånar inte ut några hästar åt främlingar i Trevellick, och ni lär väl inte vilja köpa någon enkom för den resan. Jag svarade ej utan vände mig förtretad mot fönstret. Allt tycktes ha sammansvurit sig för att bereda mitt förderf. Jag såg mig hastigt om och den gamla qvinnan stod vid min sida. — Om squiren varit hemma, sade hon, torde han kunnat fortskaffa er. — Squiren, upprepade jag mekaniskt, ty jag förstod ej hvad hon menade, — Ja, squire Vyvyan. Har ni ej hört