Göteborgsposten – 28 december 1868, sida 2

åter försänkt i djup sömn. bå jag nästa gång vaknade sken solen in i rummet. Jag hade drömt om Maggie och det erfordrades en minut eller så omkring, innan jag dragit mig till minnes den plats på hvilken jag befann mig. Nästan innan jag slutat att kläda mig gick jag bort till panelningen. — Jag ämnar ej förspilla en enda onödig timma i Trevellick, tänkte jag; jag skall intaga en hastig frukost och derefter bege mig af till Exeter. Jag såg på panelningen — men hvad ville detta säga? Jag märkte nu vid dagsljuset att detta uthuggna acbete, i stället för att vara deiadt i särskilda rutor, utgjorde ett enda fortlöpande band af ornering längs ändan och halfvägs nedåt de båda långsidorna af rummet. Här och der voro vapensköldar och rosor i upphöjdt arbete. Jag försökte skjuta orneringen åt sidan på det ställe der jag tyckte att jag lagt in plånböckerna, men jag kunde ej röra den, Huru noga jag än såg efter, huru mycket jag än ansträngde mitt minne, blef resultatet endast att jag fann det jag ej hade något tydligt begrepp om läget af den punkt, på hvilken fjedern gifvit vika för mitt finger,