Göteborgsposten – 28 december 1868, sida 1

Jag fann min hand instiaktlikt känna efter plånboken. Det var klart att jag måste sofva med min dörr olåst. Jag ställde bordet emot den för att förekomma öfverrumpling under min sömn; men jag kunde ej besluta mig för alt gå till sängs med alla dessa penningar under min hutvudkudde. Jag var mer än halfsofvande och likväl blef denna föreställning så stark, att det tycktes mig rent af omöjligt att gå och lägga mig innan jag lagt mina bankonoter i säkert förvar. Reskassan kunde jag lägga under hufvudkudden, men jag kunde ej finna någon plats för plånboken med bankonoterna; jag tyckte det vara alldeles nödvändigt för mig att sitta uppe hela natten. Jag nickade tungt framåt med hufvudet och höll på att bränna upp mitt hår i ljuslågan. Sitta uppe hela natten! Jag hade tillräckligt omdöme qvar för att inse, att jag ej kunde hålla mig vaken tio minuter till! Jag höll upp ljuset i ett slags förtviflan och såg mig omkring i rummet; der borde väl ändock finnas en skänk eller ett klädskåp i någon af dessa mörka vrår. Ljuset upplyste blott de hörn som voro i samma ända af nuamet, hvari jag befann mig, och jag gick sakta omkring hållande upp mitt ljug, som kastade sitt sken öfver den mörka väg