Göteborgsposten – 28 december 1868, sida 1

den befanns likväl, då jag närmare undersökte den, vara snygg. kj ens ett skåp fanns i rummet. En dålig tvättkommod, ett murket bord, en liten spegel och sex rörstolar utgjorde hela möbleringen i ett rum som var åtminstone tretio qvadratfot. Det gjorde ett mycket dåligt intryck på mig. Det var en hel resa från kommoden till nattduksbordet och en annan från nattduksbordet till sängen. Man skulle kunnat tro att förändringen till en kallare temperatur skulle ha gjort mig mera vaken, men jag blef i stället allt sömnigare och sömnigare. Tro ej ett ögonblick att min whiskytoddy blifvit uppblandad med någon sömndryck, säsom det brukar hända, romanhjeltar hvilka kommit in i ensliga värdshus vid landsvägen. Det var ej någon sömnighet af det slaget, utan den var helt och hållet en följd af trött: heten efter den långa resan. Jag undersökte min dörr och fann til min ledsnad, att der ej fanns någon nyckel i låset eller rigel af något slag. — Nåvöäl, tänkte jag, det här är just en angenäm belägenhet —och ej en skymt af värdshusvärden får jag se. Det är ej en hederlig mans uppförande att sky för att tala med mig och öfverlemna mig åt dender flickan,