Göteborgsposten – 24 december 1868, sida 1

2 FÖÖCUSALAU a NoTT, Kåstade 818 1 Fre dags afton från en skuta i sjön vid Blasie holmshamnen. Svensson blef upptagen vic lif och hemfördes till sin bostad, men aflec följande morgon. Ekonomiska bekymmer an tagas ha varit orsaken till det förtviflade be. slutet. v er ( Från UtlandetDen närvarande politiska ställningen har, säger med rätta en utländsk tidning, isynnerhet vär man tager i betraktande förvocklingen i Orienten, mycken likhet med en maskerad omedelbart före det ögonblick, då alla tillstädesvarande vid ett gifvet tecken skola demaskera sig. Att detta tecken icke är en fanfar från orkestern, utan krigstrumpeten och kanondundret, betyder intet till saken. Kort föro demaskeringen — förutsatt att det kommer till en sådan, hvilket ännu ingalunda är afgjordt — ha i hast några grupperingar och förändringar företagits bland de agerande personer, hvilkas betydelse för åskådarne ännu är inhöljd i ett mystiskt mörker. Den vigtigaste af de försiggångna scenförändringarne är ministerskiftet i Frankrike. Lavalette, den fordne inrikesministern och gesandten i Konstantinopel, har framträdt på den politiska skådeplatsen i st. f. Moustier. Dunkla rykten äro i omlopp ang. underhandlingarne mellan Ryssland och Frankrike, hvilka skola åsyfta ett närmande mellan dessa båda makter. Både franska och österrikiska tidningar tillbakavisa bestämdt alla sådana gissningar, hvilka också synas oss temligen sväfvande, för att icke säga gripna ur luften. Hittills har Frankrike endast uppträdt bemedlande; det har förebyggt en kamp mellan den grekiske blokadbrytaren Enosis och Hobbart Paschas eskader vid ön Syra samt åtagit sig att skydda de grekiska undersåterna i Turkiet efter afbrottet i den diplomatiska samfärdseln mellan hofven i Athen och Konstantinopel. Att det i sjelfva verket icke är Moustiers helsotillstånd, utan hans hållning under den orientaliska förvecklingen, som framkallat ministerskiftet i Frankrike, antages för afgjordt. Den omständighrten, att han upprepade gånger ändrat hållning gentemot Porten, och isynnerhet att han låtit sig öfverraskas af de senaste händelserna, har i hvarje fall väsentligt bidragit till att påskynda hans fall. En annan hufvudperson i den europeiska maskeraden är grefve Bismarck, väl förfaren i konsten att dölja sina egevtliga afsigter. Den häftighet, för att icke säga bitterhet, hvarmed han d. 17 d:s inom Preussens dep.kammare tillbakavisade Löwes förfrågan ang. cartel-konventionen med Ryssland, är ett bevis på, att ett öppet besvarando af den förelagda frågan icke lät tänka sig, utan att man skulle ingå på Preussens politiska förhållande till Ryssland. Det är derför ej underligt, att förbundskansleren vägrat demaskera sin politik. Han inhöljde sig tvärtom ännu tätare i de vida vecken af den allmänna satsen, vatt det skulle vara oförsvarligt att på detta ställe lemna några upplysningar om pågående undorhandlingar med utländska makter. Man påminnes härvid ovilkorligen om det sätt, hvarpå grefve Bismarck år 1868 tillbakavisade förfrågningen angående Preussens förhållande till Ryssland i afseende på det polska upproret. Förbundskanslerens resa d. 12 d:s till nofvet i Desden och hans förhandlingar med konung Johan af Sachsen synas äfvenledes ha ett bestämdt mål, beräknadt på det ögonblick då maskerna skola falla. Det halfmörker, som hvilar öfver hela ställningen i Europa, utsträcker sig för öfrigt äfven till Osterrike, England och Ryssland. Hvad som i dessa dagar försiggår bland stormakternas diplomater i Konstantinopel och Athen, derom vet man ännu intet med säkerhet, fastän det allmänt f rsäkras, att de alla med vlycklig samdrägt arbeta på att förebygga fientligheternas utbrott. Till situationens gåtor hör äfven den plötsliga och alldeles oväntade energi, hvarmed Turkiet nu ej blott tillbakavisar hvarje kompromiss med Grekland, utan äfven på ett eftertryckligt sätt söker att göra sin nöghetsrätt gällande gentemot Serbien och Rumenien, genom att ålägga dessa tvenne vaallstater att ur deras länder utvisa alla greciska undersåter. En sådan fordran står i tark motsats till den eftergifvenhet, som Poren hittills visat mot sina nästan oberoende asallstater, och har i grunden så ringa utigt till att bli åtlydd, att man förvånas öfver n så långt gående befallning, isynnerhet som riget ännu icke är utbrutet och utförandet s en dylik befallniog tyckes skola inveckla umenien och Serbien i samma krigsfaror, lå om de hvilka nu hota Turkiet. Å fö Ar det tilliten till Englands och Österri-J ex es hjelp, som förmått Suffet Pascha att såde mda uppträda? Eller är det förtviflans mod, s 4 om kommit öfver Turkiet? m Märkligt är, att Times nu fordrar, det 21 akterna skola ännu en gång utöfva den staraste tryckning på Grekland att gifva efås. r. Skulle det likväl förbli oböjligt, så vill s va Pimes att Grekland skall lemnas åt sitt J a le. En så kall politik kan likväl icke öf. åre vrensstämma med andra makters uppfattning, b. h så stå vi fortfarande qvar inför gåtan. osc Porten vill med det snaraste förelägga frakterna dokumenter, hvilka bevisa, att det or Greklands plan att framkalla ett uppror — alla de turkiska öarne och att bemäktiga pr O AA.