Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 21 December. Svenska akademien skall enligt dess stiftares uttryckliga föreskrift årligen fira sin högtidsdag å Gustaf II Adolfsfödelsedag. Till denna fest, som firades i går afton å stora Börssalen, hade så många damer och herrar, som utrymmet medgaf, erhållit tillträdeskort. Vid s-tiden ankom konungen, de begge drottningarne, hertigarne af Östergötland och Dalarne, prinsessan Lovisa och hertiginnan af Dalarne. Genast derefter inträdde akademiens ledamöter, hvilka talrikare än på många år tillförne voro tillstädes, neml. excellenserna Manderström (direktören pro tempore) och De Geer, statsrådet Carlson, grefve Henning Hamilton, riksarkivarien Hildebrand, professorerna Fries, Böttiger, Svedelius och Ljunggren, expeditionscheten Wennerberg, d:r C. V. Strandberg, litteratören Kullberg och f. k. bibliotekarien Rydqvist, akademiens tillförordnade sekreterare, således 13. Frånvarande voro erkebiskopen Reuterdahl, domprosten Melin, d:rna Grafström och Fryxell. Ätt så många af akademiens ledamöter nu hade infunnit sig, föranleddes troligen väsentligast deraf, att de ville personligen deltaga i den hyllning, som egnades åt akademiens nyligen aflidne sekreterare, frih. v. Beskow. Akademiens direktör, grefve Manderström, öppnade sammankomsten med ett elegant tal, hvari han först erinrade om stiftarens syftemål med denna akademi och derefter antydde den glädje som akademien delade med hela svenska folket, i anledning af den unga konungadotterns snart förestående förmälning med kronprinsen af Danmark. Men under den nyss förflutna tiden hade akademien äfven drabbats af en förlust, som var oersättlig. Genom frih. v. Beskows död hade akademien förlorat sin både äldste och mest nitiske ledamot, hvilken genom sina lysande egenskaper hade spridit glans öfver Gustaf III:s vittra stiftelse, i hvilken han (Beskew) länge varit själen. Talaren kastade en blick på Beskows stora litterära verksamhet, beklagade att den aflidne ej fått fullborda sitt stora verk öfver Gustaf III, och erinrade att hans sista arbete öfver Carl XII fullbordades blott några veckor före frih. v. Beskows död. Hans ännu ej utsedde efterträdares åliggande skulle blifva att skildra hans mångsidiga förtjenster, och tal. ville ej gå denne i förväg; men en annan ledamot i Akademien hade diktat en minnessång öfver B., och den skulle nu uppläsas. — Några ögonblicks paus uppstod. Prof. Böttiger — hvars synförmåga un: der de senare åren alltmera försvagats — reciterade nu ur minnet den herrliga sången, hvilken på alla gjorde ett djupt intryck och obestridligen var festens glanspunkt. Grefve Manderström tillkännagaf derefter att Akademien tilldelat ett andra pris åt docenten vid Lunds akademi, Söderwall, för en afhandling om hufvudepokerna i det svenska språket; ett andra pris åt lektoren vid elementarskolan i Helsingborg, Hjalmar Säwe, för öfversättningar af Aristophanes, och likaledes ett andra pris åt m:ll Thekla Knös för en samling dikter, hvaraf några urval upplästes af d:r Strandberg. Vidare omnämndes med beröm några ingifna täflingsskrifter. Det af Carl XIV Johan stiftade priset för litterär verksamhet hade Akademien i år tilldelat k. bibliotekarien Klemming. Akademiens minnespenning för i år var präglad öfver k. rådet grefve Carl Piper, född 1647 — Carl XII:s trogne rådgifvare — död 1716 såsom fånge på Nöteborg. Minnesteckningen öfver honom var författad och upplästes af prof. Svedelius. Bland notablare personer, som öfvervoro festen, observerades h. excellens grefve Sparre, Danmarks minister grefve v. Plessen, stalsrådet Bredberg, presidenterna Almqvist och Thyselius m. fl. EEE Göran.