Göteborgsposten – 23 december 1868, sida 2

stycket, kan KEuropa ingenting göra, tor att betrygga den dyrbara freden. Likasom det ingenting kunnat förebygga, har det ej heller kunnat bringa något i ordning; ty Europa är endast ett namn, och det är i sjelfva verket sönderfallet. Pragerfreden är mer än två år gammal, och den är ännu ett olöst problem. Det är snart tre år sedan upproret på Kreta kom till utbrott, och under hela denna långa tid har icke något allvarligt steg tagits till ordnande af denna fråga, som nu framkallat en farlig kris; makterna grupperade sig på de mest olikartade sätt, men till slut läto de sakerna sköta sig sjelfva. ufven nu har det gått alldeles mot de officiela förklaringarne om, att stormakternas sammanhållning och endrägt skulle hejda förvecklingen. Turkiet har ej slagit af på sina fordringar, och Grekland har icke visat eftergifvenhet, afbrottet i de diplomatiska förbindelserna mellan båda länderna har icke förebyggts, och nu, då ett krig mellan dem lätt kan komma till utbrott, inskränka sig försäkringarne och förhoppningarne till, att kriget skall på grund at stormakternas mycket omordade endrägt och fredliga tendenser helt säkert bli lokaliseradt. Bara det nu icke går härmed på samma sätt som med alla de öfriga försäkringarne. Det största misstroende råder mellan regeringarne och deras officiela förklaringar tyckas nästan vara mera beräknade på att bereda motståndarne svårigheter, än på att angifva deras egna afsigter; det gäller närmast att förmå en af parterna till ett afgörande steg, hvilket skulle medtöra ansvaret för fredens störande. I Ryssland skjuter man skulden på vestmakterna, hvilka tillvitas att stå bakom Turkiet och drifva på detta till brytning med Grekland: under det man å andra sidan i det öfriga Europa menar, att det är Ryssland, som understödjer Grekland, emedan detta annars icke skulle våga vara så morskt. Sådan är enigheten! De påfliga regeringsmyndigheterna i Rom hafva d. 14 d:s åter dömt tvenne deltagare i attentatet i Sept. 1867 (sprängningen af zouavkasernen), Aljani och Lurzi, till döden. De öfriga medbrottsliga, inemot 20 till antalet, hafva dömts till längre eller kortare fängelsestraff. Vid underrättelsen om denna nya dom hölls d. 15 d:s i Florens ett stort folkmöte på Frihetstorget, hvarå man kom öfverens om att intervenera till förmån för de båda lifdömda. Italiens regering har beslutat, att Rossinis dödliga qvarlefvor skola från Paris föras till Florens och högtidligt bisättas uti det italienska Pantheon i kyrkan Santa Croce, vid sidan af Michel Angelo och Dante. Från Paris skrifves d. 14 Dec.: En litterär ryktbarhet afled i förgår, neml. den gamle Empis, medlem af franska akadewien och från 1856—59 styresman öfver Theatre Francais. Han var född i Paris år 1790. Af hans dramatiska verk gjorde operan Sappho och dramat Bothwell samt komedien En mor och en dotter på sin tid stor lycka. Aubers senaste opera Le premier jour du bonheur gifves i afton för 100:de gången på Opra comique. I dag har utkommit första numret af en ny tidning Paris, hvars utgifvare är de Pne, som tillsammans med Tarb stiftade Le Gaulois. Morin (de la Dröme) får en farlig motkandidat till de allmänna valen i republikanaren Cråmieux, som var justitieminister år 1848. Han bereser f. n. departementet och gör sig mycket omak med att värfva röster. På Chatelet inöfvas f. n. ett stort spektakelstycke: Konung Theodoros af Abyssinien, hvilket innehåller allt hvad som kan göra effekt. Först ville man införa 4 lefvande afrikanska lejon på scenen; men slutligen måste man afstå från denna plan, och nu inskränker man sig till en verklig huggorm; denne ligger i en blomsterkorg, hvars innebåll första dansösen utdelar till sina väninnor, tills hon kommer till botten af korgen, der ormen biter henne. Giftet beröfvar henne hennes förstånd, och hon hängifver sig åt en förfärligt vild dans, som smittar alla hennes väninnor. För att publiken skall kanna öfvertyga sig om att det är en verklig huggorm låter man honom efter ridåens fall gå hand i hand bland åskådarne. Cialdini har afrest härifrån till Madrid. Han ämnar der sälja sin hustrus gods och reglera förhållandena för general Fantis barn, hvilkas förmyndare han är. Fanti var likasom Cialdini gift med en spanjorska. Valen till Havins, Berryers, Rambourgts och Chevaliers efterföljare i lagstiftande kåren skola ega rum under loppet af nästa vecka. Afven stadssergeanterna här i Paris skola nu förses med Chassepot-gevär, hvilka de ha att hemta i sina vaktstugor. Jemväl den studerande ungdomen skall inöfvas i det nya vapnets behandling. Louis Desnoyer, den mångårige redaktö