Göteborgsposten – 23 december 1868, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. Från Stockholm. Vid rådhusrätten fortsattes i Lördags undersökningen angående handl. Wanlborgs vådadöd under en resa med ångf. Dana, Sex vittnen, alla tillbörande fartygets besättning, hördes. Af dessas berät:elser framgick, att några minuters dröjsmål — enligt vittnet matrosen Westergrens utsago ända till tio minuters — uppstod för båtens klargörande, men att kapteven genast ropat stopp; att dyvikan icke fanns i båten, utan måste ersättas med en kork; att årtullarne icke heller voro till hands, utan ersattes med 8. k. benslar eller repstumpar; att några minuters tid åtgick innan båten, sedan den lemnat fartyget, i motvind lyckades uppnå den punkt, der den drunknade påträffades; att denne senare då befanns till utseendet liflös, men ännu icke stel; att vid hans ombordtagande å fartyget, till följd af en taljas oklarhet, ett par minuters tidspillan äfvenledes uppkom; att ett af vittnena, som befann sig i båten, med sin hand betäckt den omkomnes mun Åför att hindra luftens tillträde; och slutligen att den döde, kommen ombord, icke afkläddes, utan lades på luckan; att lifråddningsbojarne voro fastsurrade med segelgarn, och att den enda boj, som utkastades, af en passagerare måste med knif kapas. Ett vittne, styrmannen Edin, ansåg, att den omkomne icke behandlades så, som han sett vara vanligt vid dylika tillfällen, och ett annat, maskinisten Pettersson, trodde, att all möjlig skyndsamhet vid näddningsförsöket blifvit iakttagen, men att räddningen skulle hafva lyckats, om man hade anländt till den drunknades bistånd endast ett par minuter tidigare. Beträffande tiden från fartygets stoppande efter olycksfallet till dess sittande i gång igen, voro vittnena af olika äsigter; men de flesta tyckte, att denna tid borde hafva utgjort omkr. 20 å 25 minuter. Målets vidare handläggning blef emellertid, på yrkan je af allmänna åklagaren samt käranden, uppskjutet till d. 9 nästk. Januari. AckckAUSl —