Göteborgsposten – 23 december 1868, sida 1

Min värsta julafton. (ölvers. fr. Engelskan). Dörren var stängd, men den gick upp då jag vridit omkring handtaget. Straxt till höger innanför var en smutsig disk; en rödhårig flicka stod och diskade glas vid skenet af ett talgljus; hon såg skarpt upp då jag kom in. Någonting i hennes utseende vckte min motvilja; hade jag vetat namnet på värdshuset, torde jag ha tyckt att hennes ansigte väl svarade mot målningen på skylten. Under massor af eldrödt hår som fullkomligt motstod alla försök att hålla det kammadt på ömse sidor om hennes trånga, fräkniga panna, glänste de mest egendomligt röda ögon jag någonsin sett — ögon som man knappt kunde vända sig bort ifrån, så skarpt genomträngande var deras uttryck. — Hvad behagar ni, sir? frågade hon innan jag hemtat mig från det intryck jag vid hennes åsyn erfarit. Hennes röst var bättre än hennes blickar. — 2) Forts. fr. N:o 295.