Göteborgsposten – 22 december 1868, sida 1

Göteborg d. 22 December 1868 Kronprins Fredriks och prinsessan Lovisas förmälning. Från Köpenhamn skritfves att danska sändebudet i Stockholm i dessa dagar erhållit instruktion ang. upprättandet af äktenskapskontraktet mellan kronprins Fredrik af Danmark och prinsessan Lovisa af Sverige. Vigselakten kommer, i öfverensstämmelse med kon. Carl XV:s yttrade önskan, att ega rum i Stockholm. Offentliga föreläsningarne. Prof. C. R. Nybloms sista föreläsning i går afton afhandlade den grekiska komedien. Denna ledde liksom tragedien, såsom föreläsaren visade, sitt ursprung från Dionysos-kulten. Dess förnämste mästare var, som bekant, Aristophanes, hvilken, liksom de öfriga äldre komediförfattarne, riktade sig mot det politiska lifvet. I den s. k. nya komedien tog man sina ämnen ur det sociala och eynskilda lifvet. Den stör ste komediförfattaren bland de nyare var Menander, en vän till den bekante filosofen Epikurus. Efter komedidiktningen kom den alexandrinska poesin och derpå öfvergick man till idyllen och slutligen till kärleksromanen, som sålunda leder sitt ursprung från den sista tiden af grekisk bildning. Efter att ha kastat en återblick på hela utvecklingsgången af den grekiska poesien, uttryckte prof. Nyblom i särdeles anslående ord sin önskan, att ha kunnat väcka en sådan kärlek till det ädla och höga i den grekiska odlingen och särdeles den grekiska poesien; att hans åhörare sjelfva måtte besluta att göra sig med den förtrogna. D:r Ch. Dickson tackade på föreläsningsstyrelsens och allmänhetens vägnar för de både till innehåll och form så utmärkta föredragen. Det gläder oss att, då vår bildade allmänhet nu med saknad måst säga prof. Nyblom farväl, kunna meddela att hans efterträdare såsom föreläsare blir honom värdig. Prof. Frithiof Holmgren kommer neml. att på nyåret hålla föreläsningar härstädes i sitt ämne : Fysiologien. Prestvigning förrättades i Söndags i härv. domkyrka af biskopen d:r G. D. Björck, assisterad af fyra kyrkoherdar, då s. m. kand. A. Norrman ordinerades till prestembetet i den ordning gällande kyrkohandbok med deri senast gjorda ändringar och tillägg föreskrifver. Teatrarne spelade i Söndags för väl yllda salonger. På Mindre Teatern gåfvos 2:ne godtköpsrepresentationer med det gamla programmet under veckan. A Nya Teatern uppfördes en af dessa folkkomedier, hvilka isynnerhet i Tyskland florera, försedda med en massa figurer ur lifvet, men löst hopfogade scener och en något sentimentalt hållen sens moral, som genomlöper det hela såsom en röd tråd, i skepnaden af någon oskyldig flicka, som är nära att förföras, men räddas af någon anförvandt eller hjelte. Det här spelade stycket är en bearbetning af ett dylikt tyskt stycke: ÅBerlin bei Nacht och kallas Stockholm Nattetid. Bearbetningen är ganska fyndig, såsom man kunde vänta af Frans Hodell, hvilken derjemte instrött deri ett rikt antal af dessa förträffliga kupletter, hvilka han med sådan lätthet skapar. Dock synes ess teckningen något för mycket realistisk, så att nödig förmedling mellan verkligheten och scenen genom konsten saknas. Taflan af lifvet på Mon-Bijou t. ex. var alltför så väl till koloriten som penseln för grof. Emellertid erbjöd stycket flera lustiga partier och figurer, handlingen är rask och spelet på några undantag när lifligt, samt ej sående utom de uppträdandes förmåga, så att man kan förstå publikens i Söndags synoch örbart visade belåtenhet,