Göteborgsposten – 19 december 1868, sida 5

Bergoljeregionen i Amerika. Enlig de sista berättelserna från oljebrunnarne Pennsylvanien har en upptäckt gjorts af et oljeförande lager på ett djup under jordytan till hvilket man icke förut lyckats tränga Detta är en synnerligt välkommen upptäckt alldenstund efterfrågan på bergolja under in nevarande år ansenligt tilltagit, på samma gång som de flesta äldre brunnarna börja gifva betydligt mindre än förut. Från d. 1 Januari till d. 1 November innev. år har hela oljeproduktionen uppgått till 3,090,000 fat Oaktadt nära dubbelt så många brunnar som förut nu äro i verksamhet, utvisar dock nämnde tal blott en tillväxt af omkring 10 proc. mot förlidet års produktion. Under nyss anförde period af 10 månader har deremot exporten till främmande länder vuxit med 50 procent, utan att förråderna i Europa ökats, hvadan man kan sluta till en betydligt ökad konsumtion derstädes. Förrådet vid brunnarne var d. 1 Nov. blott 226,000 fat, mot 666,000 samma tidpunkt förlidet år. Priset är nu omkr. 4 dollars pr fat mot 2: 50 d. förlidet år. Antalet brunnar är nu 135 mot 255 för ett år sedan. Spanska förhållanden. N. D. A. meddelar söljande från hr C. J. Fahlman, svensknorsk konsul för öarne Yviza och Formentera, angående spanska förhållanden: Att Spanien redan eger betydlig handelsförbindelse med Norge, är känd sak och bevisas bäst af brödrarikets ansenliga export till spanska hamnar af fiskeriprodukter, exempelvis omkring 20 millioner kilog. endast af norsk klippfisk under år 1865, utgörande nära hälften af Norges hela export af stockflsk detta år. I allmäuhet måste dock de nya förhällanden, som inträdt i Spanien, verka välgörande på de förenade rikenas handel och skeppsfart i en snar framtid. Den spanska markvaden måste gifva tillsallentill en större import af svenska grufoch skogsprodukter, ymnigare tillförsel af Norges omtyckta stockfisk, som redan är så högt prisad och eftersökt inom alla samhällsklasser i Spanien. — Om Norge företoge sig att sjelf röka en del af sin sill, i stället för att låta engelsmännen draga försorg om den norska varans nödvändiga preparering, skulle såväl i Spanien som i Frankrike stora qvantiteter af sådan sill finna en begärlig afsättning hos allmänheten. Efterfrågan af rökt sill har sedan fem år tillbaka antagit en betydande utsträckning, synnerligast hvad Frankrike angår. Men denna lätt bevarade vara är ytterst lämplig äfven för den spanska marknaden, för hvilken den långt ifrån är främmande. Den norska sillen, rökt, är, om ock ej fuilt jemförlig med deu skotska och holländska, dock mycket god och säljbar och, i anseende till sitt billigaro pris, mera åtkomlig för de mindre bemedlade klasserna. Den kan följaktligen blifva föremål för en vida större afsättning än de nyssnämnda sorterna. . Men äro väl produkterna af Sveriges skogsindustri och Norges fiskvaror de enda handelsartiklar, som, efter borttagandet af närvarande spanska restriktiva tullförfattningar, kunna blifva föremål för Nordens handel på detta land ? — kunna ej Sveriges manufakturvaror, såsom Eskilstuna-smiden, de möbeltillverkande provinsernas husgerådssaker, de svenska och norska på verldsexpositionerna så högt värderade landtbruksredskapen, våra i främsta rummet för jernets ypperliga egenskaper välkända ångmaskiner och jernbåtar, vår jervägsmateriel, våra möbler och husgeråd af jern blifva föremål för handel med Spanien, så snart det får en ny tullag, som lyder på fri införsel med undanrödjande af invecklade formaliteter och underlättade föreskrifter i afseende på bandel och sjöfart? Med den kända verksamhet, som våra i utlandet anställde konsuler jakttaga, skall, hädanefter likasom hitintills, säkerligen ingenting af dem försummas, för att i officiela rappörter fästa styrelsens uppmärksamhet på alla för vår handel vigtiga uppgifter. Men jag ber att så hemställa, om icke, dessutom, ett mera direkt samband kunde i handelns och industriens intresse tillvägabringas mellan dessa embetsmän och hemlandets affärsverld. Handelskamrarne i Frankrike få esomoftast mottaga från de franska konsulerna profver på råprodnkter, och äfven fabricerade varor, som kunna blifva föremål för handel mellan Frankrike och det land, der de hafva sin post. Den franska publiken, som det rör, inbjudes af vederbörande att taga kännedom om sådana sändningar. Jag är säker, att Sveriges och Norges konsuler i utlandet, hvar och en i sin stad, skulle med nit och verksamhet, genom inbjudning till allmänheten der de residera, ej försumma omfatta alla tillfällen att göra den nordiska industriens produkter än mera kända, om på konsulatet en samling profver funnes att förevisa, jemte upplysningar rörande varornas pris och de kostnader, som vidlåda deras export. De aflönta konsulerna åtminstone torde icke vägra att kostnadsfritt emottaga dylika profver som kunna oli föremål för en ständig utställning på konsulatet, dervid konsulatets befattning skulle inskränka sig blott och bart till att kostnadsfritt vägleda de utländske handlande, som intresserade sig för de svensk-norska industriprodukterna.