Göteborgsposten – 18 december 1868, sida 1

vår kärlek, En gång bad mig mr Spain upphöra med mina besök eller på ren svenska, han förbjöd mig sitt hus; men hans hustru stod hela tiden på min sida och nästa julafton som kom skulle Maggie och jag ha varit ordentligt förlofvade jemnt ett år. Jag tror att Franks inträde i armåen afgjorde saken. Han kunde ej sätta sig in i aflärsförhålandena, och som mr Spain ej hade någon annan son förmodar jag att han tyckte det vara så godt att jag efterträdde honom som någon annan. Mr Terrott hade dött för längesedan ehuru hans namn stod qvar i firman. Den 22 December, en kall afton som trots någon jag kan erinra mig, befann jag mig i en liten stad vid namn Trevillick på gränsen mellan Cornwall och Devonshire. Jag hade skyndsamt rest från stad till stad under åtskilliga dagar inkasserande firmans fordringar. Detta var den sista halt jag hade att göra innan jag uppnådde Exeter der jag skulle insätta penningarne i banken. Jag har alltid en känsla af oro, då jag bär annat folks penningar på mig. Plånboken tycktes mig tynga som bly i bröstfickan. I Ivesack, den sista stad jag uppehållit mig i, hade min kassa blifvit så stor att jag då ig fortsatte min resa kända en stor lättnad