Göteborgsposten – 18 december 1868, sida 1

Min värsta julafton, (Öfvers. fr. Engelskan). Jag hade varit fem år på hrr Spain Å Terrots kontor i Mincing Lane. Min mor hade önskat att jag skulle söka anställning i embetsverken, men jag hade under min fars lifstid sett tillräckligt af de lägre tjenstemännens armod för att vara fullt öfvertygad om att en sådan anställning ej passade för mig, och jag sade henne det dagen efter sedan jag kom hem från skolan. Detta var sex månader efter min fars död. Som jag visste huru min mor fått arbeta och försaka för att hålla mig i Rugby, var jag ifrig efter att befria henne från bördan att underhålla mig och längtade efter den tid då jag kunde förbättra hennes ställning. Min enda umgängesvän vid skelan hade varit unge Spain. Han skulle inträda på sin fars kontor, sade han. — Du är lycklig, du, som har ett kontor att tillgå, sade jag. — Lycklig! Min bäste vän, jag ser ej någon stor lycka i att få tillbringa hela sitt Vf på ett kontor i det gamla dystra East End.