Göteborgsposten – 18 december 1868, sida 1

vid tanken på att jag nästa dag skulle komma att bli qvitt alltsammans genom att insätta penningdrne i Exeters bank. IIittills hade jag nästan alltid varit lycklig nog att få ett någorlunda beqvämt åkdon mellan de talrika småstäder jag hade att besöka; men då jag i Ivesack frågade hura jag på bästa möjliga sätt skulle kunna fortskaffas till Trevillick, sade man mig att der visserligen fanns en diligens, men att den endast gick en gång i veckan och att den just dagen förut gått. Cöstgilv aren i Ivesack, hvilken var den som gaf mig denna underrättelse, lade hufvudet på sned och såg på mig misstänksamt. Det var klart att han undrade hvad jag kunde ha i Trevillick att göra. — Det var mycket ledsamt, sade jag. Min affär är brådskande. Detta var ej fullt sannt. Det var ej affären som var brådskande, det var rent personligt intresse, nemligen dels min önskan att bli qvitt bankonoterna, dels längtan att tillbringa julaftonen med min älskade Maggie. — Jag trodde ej att Trevellick var någon affärsplats för närvarande. Han lade en obehaglig tonvigt på ordet affärsplats. Men jag lyckades snart finna ett sortskasf-ingsmevel i Tyesack — det var en gam