Göteborgsposten – 17 december 1868, sida 2

gifva kabinettet i Athen allvarliga förmaningar till att ge efter för Turkiets fordringar. Grekerna ha så mycket öfverträdt alla folkrättens föreskrifter, att ingen kan försvara deras handlingssätt. Europa erfar nu att AbdulAsivs långmodighet är uttömd och att han är redo att uppträda mot sina fiender med svärdet i hand. Turkiet sammandrager 40,000 man trupper i Thessalien, för att ha dem i beredskap, i händelse ett krig skulle utbryta med Grokland. Emellertid förklarar ett gårdagstelegram från Paris, att dervarande officiösa tidningar för i Tisdags afton förklara, att alla stormakterna beslutat träda emellan och hindra utbrottet af ett krig, i händelse regeringarne i Konstantinopel och Athen icke skulle kunna ernå en öfverenskommelse i godo. Det der låter bra, men ifrån löftet till verkställigheten är steget långt. Det är härvid klassiskt att se, huru Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit. beskyllar Osterrike för att blåsa på elden i Orienten. Det är, kan tänka, förargligt för intrigmakarne i Berlin att genomskådas af von Beust, som onekligen gjort hela Europa en stor tjenst med att energiskt framhålla stämplingarne och sålunda förebygga ett annars hotaude utbrott. Den goda berlinerorganen är isynnerhet förgrymmad öfver en plan, som nu allmänt tillskrifves Osterrike, neml. att vilja samla äfven Rumeniens skyddsmakter till ett gemensamt steg, för att få den rumeniska armeen minskad. Nordd. allg. Zeit. menar naturligtvis, att det kan vara nog med furst Carls försäkringar vid ministerskiftet; men fastän det i reklamerna för de rumeniska jernvägarne patetiskt heter, att endast den omständigheten, att en Hohenzoller sitter på tronen i Rumenien, afgifver en borgen för, att landet skall uppfylla sina förpligtelser och löften, synes den hohenzollerska firman likväl åtnjuta ett minimum af tillit. En ungersk tidning meddelar, att rustningarne fortsättas med samma ifver under den nya ministöåren som under den gamla, och att i Bukarest hållits ett folkmöte, å hvilket fattats beslut om att med all kraft fortsätta agitationen vid gränsen. Att den nya ministerens fredliga hållning endast är en mask, bestyrkes äfven deraf, att den finner understöd hos de af agitatorn Bratiano och hans anhängare beherrskade kamrarne. Önskligt är, att makterna on gång för alla tala kraftiga ord till Ryssland och Preussen, hvilka båda stå bakom Grekland och Rumenien, på det dessa må bli öfvertygade om nämnda makters enighet och fasta beslut att ej tillåta några oroligheters uppblossande i Orienten, de der lätteligen kunna leda till ett allmänt europeiskt krig. Detta hvad angår förhållandena i Europas sydöstra hörn. I det sydvestra, i Spanien, erbjuda de äfven ett skådespel med allt oroligare elementer. Den spanska revolutionen är ej längre blodlös. Dess utbrott i Cadix är visserligen undertryckt, men misstämning yppar sig äfven på andra ställen. I sjelfva hufvudstaden är man i bryderi och oro, och en mängd menniskor utflyttar. Till Times skrifves: I Malaga, Xeres och flera andra städer på halfön råder stark upphetsning, fastän ingen af dem ännu höjt upprorsfanan. Det säges dock att upproret öfverallt gynnas af det republikanska partiet, som är förbittradt öfver de sannolika utsigterna till, att den monarkiska regeringsformen skall afgå med segern. Andra deremot påstå, att rörelsen i det väsentliga är det reaktionära partiets verk, och att upproret i Cadix endast är början till en lång och hårdnackad kamp mot den närvarande regeringen. Man har fått veta, att ett främmande fartyg i Lördags (åtta dagar) kastade ankar utanför Cadix och landsatte en stor mängd personer, hvilka voro väl försedda med vapen. Det säges äfven, att betydande penningesummor utdelats i flera trakter af landet, ja, tillochmed bland de af kommunalrådet i Madrid sysselsatta arbetarne. Alla de trupper, som ligga i garnison i Madrid, ha skickats till provinserna, för att upptaga kampen med upprorspartiet. Madrid skall uteslutande bevakas af borgargardet och frivilliga. General Prim har i dag (d. 9:de) begifvit sig till Andalusien. Många rika familjer, hvilka känna sig ängsliga vid tanken på nya omhvälfningar, ha skyndsamligen lemnat Spanien. I Tarracona (Catalonien) har det republikanska partiet sökt öppna fängelserna; man befarar ett snart uppror i denna stad. Regeringens ställning är i hög grad svår, emedan de tilltagande störandena af lugnet trycka på penningmarknaden och förhindra nationallånets framgång. Man fruktar, att regeringens penningtillgångar skola snart vara fullständigt uttömda på grund at