Göteborgsposten – 16 december 1868, sida 1

— ee — — 1 l)Anae dag egAu AJLIIK NATUHGOH UME 19 nementarskolan, hvarvid samtlige, fem till analet, godkändes. Dessutom blefvo tvenne rnglingar, som icke genomgått läroverket, sodkände. Från Utlandet. Grefve Bismarck har inom det utskott, som sysselsätter sig med förslaget om konfiskeringen af kurfurstens af Hessens förmögenhet, sagt, att det i förliden sommar varit nära ett krigsutbrott, hvilket endast genom en oförutsedd häadelse blef förebygdt. Det torde af detta yttrande vara skäligt att draga sig till minnes sommarens förhållanden. Den franska pressen sysselsatte sig då mycket med Mainlinien, och resultatet af Napoleons sommarbetraktelser blef de bekanta kartorna, öfver hvilka tyskarne gjort sig lustiga, under det att de likväl innehålla ett mycket tydligt program på det kartografiska språket. Napoleon III har såsom bekant förklarat, att han, såvidt möjligt är, vill undvika att uttala sig, derför att den antifranska pressen, hvilken obegripligt nog äfven är starkt representerad i sjelfva Frankrike, ständigt tolkar bans ord så, som om det är han, som vill störta Europa i krig, som om det är hans politik, hvilken gör kriget oundvikligt. Dessa kartor togo sig alldeles ut som inledningen till en uppgörelse med Preussen; men de blefvo en ny försats, till hvilken eftersatsen saknag ännu i detta ögonblick. Fastän planen fick hvila, utgåfvos likväl kartorna senare till den stora allmänhetens upplysving. Då Bismarck nu sagt, att kriget — och han anser naturligtvis kriget för afgjordt i det ögonblick, då Frankrike gör anspråk på Pragerfredens uttörande — förebyggdes genom en oförutsedd händelse, blir detta äfven förklarligt, derigenom att revolutionen i Spanien, i hvilken man i Tyskland, velat se både en förödmjukelso och en stor svårighet för Frankrike, kom till utbrott på eftersommaren. Bismarck har således alldeles bestämdt angifvit krigesituationen; ty om kriget endast genom en oväntad tillfällighet förebyggts, så följer det af sig sjelft, att det endast är tillfället som saknas och att ett sådant tillfälle lätt skall kunna åter infinna sig. Den oförbehållsamhet, med hvilken Bismarck uttalat sig, ser för öfrigt något besynnerlig ut, då man betänker, att han enl. Moniteur under sina samtal med Frankrikes, Englands och Rysslands gesandter yttrat hopp om upprätthållandet af den goda ställningen mellan makterna. För bevarandet af ett förhållande, af hvilket för endast få månader sedan ett krig skulle utvecklat sig, om icke ep oförutsedd händelse inträffat, gör Bismarck onekligen sitt bästa. Ett af de arbeten för detta goda ändamål, som göres at Bismarck och hans vänner, är utbredningen af de rykten, hvilka bäras till torgs, för att ingifva den föreställningen, att förhållandet mellan Frankrike och Österrike ej längre är godt. Uppsinnarne af dessa rykten bry sig föga om, att de ej alls hänga ihop Det ena ögonblicket heter det: Frankrike är tvunget att hålla fred, ty Beust vill ej ha krig; fred är alldeles nödvändig för Beust, på grund af de österrikiska finanserna och till genomförande af Österrikes inre organisation ; Frankrike, som på detta sitt är alldeles isoleradt, måste lägga band på sina krigslustar och skall dock omsider komma till att inse det onyttiga och löjliga i sina rustningar; i Österrikes ställning ligger den bästa borgen för den europeiska fredens bevarande. I nästa ögonblick göres v. Beust till en lefvande helvetesmaskin, som hotar med att betäcka Europa med lik och spränga folkens mödosamt förvärfvade välstånd i luften. Ofverallt, der ofrid kan as:iftas, står han i begrepp att göra det onda värre; men till sist har han drifvit spelet för långt. lans upphetsande agitation i Orienten har väckt Frankrikes misshag, och denna makt, som vill ha fred, har derför i förening med England gisvit honom en skarp tillrättavisning. — Den ena at dessa uppgifter måste ovilkorligen utesluta den andra; men det gör intet till saken, de sättas båda i omlopp och nästan samtidigt. Det är förnämligast från Paris som dessa rykten utgå, vare sig att de importeras dit eller tillverkas af belgiska och tyska korrespondenter, hvilka utgöra en talrik Åpolitisk krets, hvarinom de mest förvånande saker bopbryggas. Säkert är i alla händelser, att lIndep belge och Köln. Zeit. äro de hufvudkanaler, genom hvilka den antifranska agitationens rykten och politiska kombinationer utbredas ötver Europa. Underrättelserna från Spanien äro bedröstiga. Regeringen befinner sig inför en revolutionär rörelse, som griper omkring sig och kan, om den än då och då undertryckes, snart nog antaga stora dimensioner. Cadix har som bekant rest sig och en häftig kamp egt rum derstädes, hvilken slutades med ett genom de främmande konsulernas bemedling vunnet vapenstillestånd på 48 timmar, i ändamål att de döda skulle kunna begrafvas samt qvinnor och barn bringas i säkerhet. Vapenstilleståndet skulle gå till ända d. 10 d:s, och om de upproriska ej gåtvo sig, hade