Göteborgsposten – 16 december 1868, sida 1

Från Jönköping. Ransakning hölls i Thorsdags med den i N:o 289 af G.-P. omtalade skolläraren J. G. Jansson, hakwad för mordförsök mot sockerbagaren Carlssons husru. Hr Carlsson redogjorde för förloppet vid ogerningen: Jausson, något upprymd, men ej full, bade i kommit i verkstaden medan hr C. och hans hustru voro syssselsatta vid spiseln. Plötsligt hördes en stark smällz fru Carlsson ropade: Aj, han sköt mig!och i detsamma var hennes hulvud omgifvet af rök 5en eld. Eudast en 8-årig gosse såg Jansson framinga pistolen och sigta på fru C. Då hr C. vände sig iot Jansson, som ännu stod med den aflossade pistolen i handen, utbrast denne: Ja—a du, Polis anlande snart och afforde brottslingon. Jansson, som var iklädd fangdrägt och har ett intelligent utseende, fast något skum blick, fick redogöra för sina lefnadsomståndigbeter. Född 1839 i Ramqvilla socken vistades han till sitt 19:de är i nemmet. 1859 tog han organistexamen och 1865 seminaristexamen i Wexiö. 1856 blef han biträde åt .kolläraren Hult i Jönköping och i Maj s. å. erhöll nan plats såsom biträdande lårare vid Jönköpings V. folkskola, hvilken plats han från och med nåsta år skolat utbyta mot en befattning vid en privatskola i Göteborg. Janssons berättelse härom var sattad och redig; hans utseende röjde icke någon rörelse, Den derpå toljande ransakningen bokrästade hval vi anförde i första numret om orsaken till brottet. Forliden jul sef han bekant med hr Carlssons syster Christine Carlsson och fattade kärlek till henne; han trodde ej att denna kärlek besvarades, eburu Christine C. nåson gårg visade honom vänlighet. Piågad af det Dvissa tillståndet, bad han henne en gång vid miasommartiden följa honom in på hans rum. Ett våldsamt upptäde egde hår rum; flickan hade tillochmed sagt att Jansson velat mörda henne, ehuru han bestämdt förnekade sådant, 8 dagar derefter såg han Christine Carlsson i sällskap med en uog man, blef svartsjuk och köpte en pistol, i ändamål att skjuta henne. Detta blef dock icke af; och flera månader förgingo, utan att de råkades, hrarunder Jansson småningom började glömma henne. Slutligen träffades de tillfälligtvis; den gamla lägan flammade ånyo upp; Jaassoa okref flora bref och emottog ett svar, ehuru icke uppmuntrande. J. började nu tro, att Christine Carlsson vore född till hans olycka, och var nära att en natt skjuta sig sjelf. I Måndags på morgonen fick ban höra, att Christine Carlsson tyckte om en ung man. Ehuru sjuk gjorda dock Jansson tjenst i skolan tills om aftonen, då han hemma hos sig intog tvenne supar och sedan i sällskap med en tulluppsyniogsman drack tvenne buteljer öl. Uvkommen på gatan kändes han sig vild; geck hem efter pistolon, vandrade gata upp och gata ned, vägande mellan assigton att skjuta sig sjelf eller Chr. Carlsson. Utanför Carlssons mötte han ett fruntimmer, hvilket han sporde om Christina vore hemma. Då svaret blef nekande, beslöt han gå upp och skjuta fru Carlsson. På tillfrågan förklarade ban Big omöjligen kunna fatta orsaken till detta beslut; han hatade ej fru C., ehuru hon motsatt sig hans frieri till svägerskan; han hade handlat i ehalfslocknalt medvetande, uppkommet dels af spirituosa, dele af de våldsamma sinnesrörelser, för hvilka han var rof. Ett par vittnen hördes, hvilkas berättelser öfverensstämde med hr Carlssons. Rinsakningen uppsköts till nästa Thorsdag, då nya vittaen skola höras. — Fru Carlssons tillstånd ar utan far (J. 12