Jag räckte honom handen och tackade honom för hans trohet. Ute på gatan hvimlade det af soldater. Jag sattes in i en vagn och med polisoffioeren vid sidan och ett par karabinierer på framsätet åkte jag ut i flygande fart öfver de illa stenlagda gatorna till Engelsborg, hvars tunga portar tillslötos efter mig. Jag fordes in i ett litet rum, som blott fick en sparsam upplysning från en lampa som brann under taket. Ett bord, en stol, ett krucifix och en jernsäng var hela möblemanget och på bordet låg et par gudliga böcker. Då jag trädde inom dessa murar, der min ungdom, mina förhoppningar och illusioner skulle finna en tidig graf, var jag blott tjugotvå år ... — Tjugotvå år! afbröt jag honom för) Forts. fr. N:o 291.