Göteborgsposten – 14 december 1868, sida 2

penslammer utanför och man buliade hårdt på min dörr. Jag öppnade fönstret och frågade hvem det var och hvad man ville, — La forza! Aprite! var svaret. — Cecco, som blifvit förskräckt af larmet, kom in i rummet och ville göra motstånd. Jag måste med våld rycka knifven ur hans händer och befalla honom vara lugn. Man bultade åter på, starkare än första gången; jag öppnade och en polisofficer samt några karabinierer störtade in i rummet. I en handvändning hade man bemäktigat sig mina böcker och förseglat mina papper. Oificeren befallde mig i lagens namn att följa med. — Hvarthän? frågade jag, men intet svar följde. Jag bad då om tillåtelse att först skrifva några rader till min bankir och det blef mig beviljadt. Straxt derefter lemnade jag Cecco, som stod i ett hörn, anvisning till Torlonia på den summa som var deponerad för mig och som jag ännu ej begagnat. — Jag kommer ej att behöfva dessa penningar, sade jag till honom; tag derföre denna anvisning, köp dig en liten egendom, gift dig och tänk på mig litet emellanåt! ) Räuvisans tjenare ! Öppna ! (Forts.)