Göteborgsposten – 14 december 1868, sida 1

gick i hemmet. Ån tillförde han mig en helsning från min mor, än en blomsterbukett från Maria Annunziata. Blot då han kom att tala om min bror, kunde han ej styra sin häftighet. En dag kom han hem i en ovanlig sinnesrörelse: han hade mött Maria Annunziata, han hade blifvit förskräckt öfver hennes blekhet och förstörda utseende och han hade ej gifvit sig ro förrän han fått veta hvad som var på färde. — Tänkte jag ej det, sade han; det är ert utskott till bror Bom åter varit framme! Han har frånstulit er allt, namn, framtid och fädernearf, och han slutar ej förrän han äfven stulit henne ifrån er! I ett ögonblick föllo l mina ögon och jag såg för första gången klart trådarne i denna djefvulska intrig. För att min yngre bror skulle komma att träda in i mina rättigheter, måste jag ända från gossåren göras misstänkt hos min far och för verlden framställas såsom ett föremål för afsky och fruktan. Det var den plan som var anlagd, och den lyckades. Jag kände att jag måste göra något, men jag kunde ej fatta något beslut. I detsamma hördes ett förvirradt stoj utanför mina fönster. Det var landtbor som