Göteborgsposten – 11 december 1868, sida 2

traktade derföro dessa herrligheter med köld, under det från alla sidor de mest entusiastiska loftal hördes. — Var då ej så blasserad, utan gläd dig med oss andra! ropade en ung officer af adelsgardet till mig. Eller kanske din kritiska blick upptäckt fel, der vi andra ej kunna se några brister? — Inte det? svarade jag. Men det brister dock verkligen något. — Och det är? hördes fåån flera sidor. Det var utan tvifvel under intrycket af den förödmjukelse, hvilken blifvit mig tillfogad några timmar förut, som jag i bitter ton svarade: — En bagatell! Ej annat än korset på San Pietro. — Huru? Korset? Ja verkligen! Korset fattas! ljöd det rundtomkring, och det tycktes som om denna upptäckt i förvånande grad afkylde hänförelsen. — Det är naturligtvis en höflighet mot paschan, tillade jag i samma ton. Man har ej velat tvinga honom att se på något obehagligt, (Forts.)