Göteborgsposten – 11 december 1868, sida 1

En talrik och utvald krets hade tillbragt middagen hos oss. Min far var vid bordet i det lyckligaste lynne, och jag har sällan sett honom så förekommande och älskvärd; tillochmed på min mors läppar spelade då och då ett lyckligt småleende, som kunde narra dem som ej bättre kände till förhållanderna. Efter middagen gingo vi ut på terrasserna, der betjeningen serverade kaffe. Jag stod vid sidan af den unga principessan och såg ut öfver trädgården, hvars allåer voro uppfyllda af festligt klädda promenerande, som musikkårerna, hvilka aflöste hvarandra på olika ställen i trädgården, hade lockat ut i det fria. Det låg något mildt och drömmande öfver naturen i detta ögonblick, som väl harmonierade med stämningen i mitt eget inre. De vackraste blommor utbredde sig framför oss ; längre