Göteborgsposten – 11 december 1868, sida 1

bort, på den vidsträckta gröna planen, aftecknade sig några höga pinier med raka stammar och parasollformiga kronor vackert mot den skimrande aftonhimmeln. En bred allö at hundraåriga, dunkla cypresser förde ned till drifhusen, som voro uppbyggda af stycken af de murar, hvilka omgåfvo det gamla Rom. Vackra statyer och grupper, ett par afbrutna pelare, vaser, springvatten och ett par antika kapiteler, spridda här och der i trädgården, bidrogo att öka effekten af det hela. I fjerran utbredde sig Campagnans oöfverskådliga slätt, från hvilken små rökpelare här och der stego upp, och de höga bergen med sina sköna linier och kraftiga konturer omgåfvo det hela som en mörkblå ram. Min far gick. förbi i detsamma. IIan klappade Maria Annunziata på kinden och yttrade till mig i en ton som var verkligen godmodig : — Ja, inte sannt, här är vackert! fullt så vackert som på forum i månskenet och i Colliseum vid facklor! Jag förblef tyst, ty jag kände att han hade rätt. I detsamma kom en betjent springande och lemnade honom ett stort bref. Han öppnade det småleende, men hade knappt kastat en blick på innehållet, förrän hans ansigte konvulsiviskt sammandrogs. Han ka