Göteborgsposten – 10 december 1868, sida 2

——— — —— ——— från Frankrike, dagligen kommo tillsammans i Cafe Ruspoli, talade politik, spelade schack, gingo tillsammans på teatrarne, applåderade ursinnigt hvarje frisinnadt yttrande eller häntydan, som undgått den påfliga censuren, och för öfrigt flanerade om aftnarne på forum i månskenet eller i Colliseum vid fackelbloss. allt detta var mycket oskyldigt och hade ej det ringaste att göra med carbonarismen. Icke destomindre höll polisen ett vaksamt öga på oss alla, och hvarje åtgärd vi företogo blef straxt rapporterad. Det var i den varmaste sommartiden. Rom stod öde och tomt — främlingarne hade dragit bort i massor, och de romare som hade råd till det utbytte den feberuppfyllda luften inne i staden mot deras villor ute på bergen. Vi firade min fars namnsdag på en af hans verldsberömda villor, i en af dessa präktiga trädgårdar i Roms omedelbara närhet, som genom de romerska furstarnes liberalitet nästan mera tillhöra allmänheten än egaren. Hans helighet hade tidigt på morgonen sändt sin hofmarskalk till min far för utt lyckönska honom, och tills långt fram på förmiddagen aflöste den ena deputationen den andra för samma ändamål. (Forts.)