Göteborgsposten – 10 december 1868, sida 2

att vara tillsammans och han trodde sig obemärkt, betraktade han mig ej sällan med en ond och hatfull blick, hvartill jag förgäfves sökte att uppleta orsaken. Jag sköt skulden på hans lärare och den lumpne jesuiten, hvars enda sträfvanden gingo ut på att göra proselyter för hans orden, blef mig blott mera förhatlig. För att komma ur dessa förhållanden, som för hvar dag blefvo mig plågsammare, ville jag göra en resa genom Europa; men den påfliga tillåtelsen, utan hvilken ingen romersk ädling vågar lemna påfvestadens område, blef mig förvägrad. Mina grundsatser och ideer, hette det, voro så afvikande från de allmänna, att de ej kunde annat än väcka bekymmer. Hans helighet fruktade för att jag, genom att komma i omedelbar beröring med den falska liberalism, som nu var i svang i Europa, skulle förvilla mig ännu mera från hjorden. Det skulle vara en olycka för mig och en skamfläck för min familj, som till hvarje pris måste undvikas. Uppbragt öfver att vara misstänkt utan grund beslutade jag att hämnas, och från detta ögonblick slöt jag mig uppenbart till det såkallade unga Italien, som äfven i Rom hade sina representanter. Det var en hop unga män, som, påverkade af frihetsidgerna