Göteborgsposten – 8 december 1868, sida 1

ronessan angående den inre hushållningen, med mera. Hon måste dock alltid i sin tur ställa frågor till Maria, innan hon kunde svara. — Jag är verkligen så okunnig i allt, att jag sjelf ej kan upplysa om någonting. Maria sköter om allting och jag uträttar sjelf intet. — Det är orätt, sade pastorn. Sålunda skall ni sluta med att få mycket ledsamt, fru friherrinna. Elisa tyckte att detta var mycket riktigt anmärkt, men i detsamma klandrade hon sig åter för det hon fann allt så förträffligt, som pastorn yttrade. Efter måltiden rökte pastorn en pipa, framförde dervid sitt ärende och begaf sig derefter hem. Kort derefter begaf sig Ernst åter bort. Då Maria sedan händelsevis inkom uti Elisas rum, fann hon denna liggande på sin soffa, storsnyftande. — Hvad i all verlden felas dig? frågade Maria. Är du verkligen så barnslig, att du gråter för det, att Ernst åter måste lemna dig på en timma? Du skrämmer mig verkligen trån att någonsin tänka på att gifta mig. — Ack, Maria, om ditt sinne liknar mitt, så vore det visst den största lycka om du låte afskräcka dig, så gjorde du ej dig sjelf och andra olycklig.