Göteborgsposten – 7 december 1868, sida 1

förut lefvat och verkat på jorden. Baronessan, presenterad af sin man, utanför kyrkan, hade endast yttrat: — Våra närmaste grannar! UIerrskapet måste lofva mig att ofta komma till Allunda. Det blir så trefligt. Jag är så obekant här och behöfver så väl erfarna vänners råd. Få vi ej sända vårt ekipage i morgon för att afhemta herrskapet? Mamsellerna blefvo verkligen afhemtade, bemöttes med okonstlad vänlighet, och följden blef, att den unga baronessan för dem blef en afgud; den enda gudomlighet kanske, hvilken de någonsin med hela sitt hjerta vändt sig till. Alltnog! hon vann icke allenast de gamla mamsellernas, utan äfven alla andras hjertan, och sålunda hände sig en gång, att socknen var fullkomligt enig. När det derförinnan händt, vet ingen historia att omtala. Men vi återgå till den doftande syrånhäcken och den vackra baronessan. Hennes ansigte bar för tillfället prägeln al allvarsamma tankar. Hon såg på sitt ur. — Redan två! utropade hon. IIan är ännu ej återkommen och jag har likväl icke under hela förmiddageu erfarit en enda känsla af saknad. Hvad har då så lifligt upptagit mitt sinne? Denna dumma bok, hvars uppska