Fantasins gyckel. (Ur Helsingfors Dagblad.) Det finnes vissa dagar, då hela naturen tyckes vilja smälta i dofter och behag. Det är under den första sommarens dagar, då luften är varm, ja ljum, utan att vara tryckande, då vinden fläktar jemt så mycket, som ertordras för att blanda blommornas och gräsets vällukter in i lutten; då allt, som lefver, andas helsa. Sådana dagar äro sällsynta, men väcka desto större behag, då de komma. Det var just en sådan dag nu. På en grässoffa i syrönbersäen derborta i trädgården på Allunda satt gårdens unga värdinna, den vackra tjusande baronessan, hvilken under det hela föregående året, eller alltsedan hennes hitkomst utgjorde det käraste föremålet för samtalen i socknen, De gamla mamsellerna Hvass tillochmed, hvilka agde en till sin högsta höjd drifven talang att kunna upptäcka fel och svagheter hos andra, hade, vid första sammanträffande med henne, så afväpnats, alt ur deras mun mera honung flödat under detta enda år än under de några och femtio tillsammantaget, under hvilka de