Göteborgsposten – 7 december 1868, sida 1

någon makt öfver mig. Bäst jag gråter öf ver min olycka, finner jag åter lust uti att lyssna till toglarnes glada qvitter. Ges det väl någon grymmare olycka än att ega ett så flygtigt sinne? Det skulle ännu fordras, för att råga måttet af min olycka, att jag fattade kärlek till en annan än Ernst. Hvad har jag väl också för en säkerhet att icke så sker? Det är ju dock icke jag, som styrer mina känslor och tycken, utan de, som styra mig. Den gamla betjenten Jacob, närmade sig nu med blottadt hufvud. — Pastor Grönqvist är deruppe och frågar om han kan få träffa hennes näd. Han säger, att han egentligen velat träffa hans nåd, men då hans nåd icke är hemma, ön skar han att få framföra sitt ärende till hennes nåd. — Bed honom hafva godheten stiga hit ned — dock nej ... det går ej an. Det voro oartigt mot den gamle mannen att ej taga emot honom i rummen. Jag kommer. Bed honom sitta ned i förmaket! Baronessan ernade gå, men straxt utanför ingången till bersåen mötte hon den vördnadsvärda pastoru. — Ursäkta en gammal man, fru friherrinna, sade han, fästän han faller er oläglig. Men då det råkade så illa, att jag ej träffar