Göteborgsposten – 4 december 1868, sida 2

stol. Men du sade att min utflykt skulle göra dig ledsen i ett visst afseende, men deremot ej alls i ett annat? — Jag menade att jag heldre skulle önskat att du varit hemma i afton, emedan jag tänkte låta tillaga en liten god varm supå åt dig — hummer, stekt kyckling och citronpudding. — Citronpudding! upprepade min herre. — Nu skall du få höra hvarföre jag ej vill att du far bort och superar: det är först och främst derföre att jag vet att du ej skall få något vin så godt som ur din egen källare och ingen citronpudding så god som den jag låtiv laga för dig, om du ens får någon alls; för det andra derföre att du måste vara klädd i frack i stället för en beqväm nattrock, bli uttråkad af politiska samtal och ej ha något tillfälle att säga till din hustru: Laura, jag älskar dig högre än något annat i verlden?. Min herre gjorde detsamma som jag tror att hvar och en äkta man med hans känslor under dylika omständigheter. Med andra ord, han lade sin arm omkring sin hustrus lif och kysste henne samt fortfor att kyssa henne under det klockan öfver kaminen sakta och tydligt knäppte tretio sekunder. — Du inser väl att jag måste fara, Laura, sade han; jag har lofvat dem att komma.