Göteborgsposten – 4 december 1868, sida 2

Ovanlig akt i ett fängelse. Häromdagen konfirmerades å Luleå cellfängelse ej mindre än fyra fångar, bland hvilka den äldste 33 och den yngste 19 år gammal. Då de för omkring ett år sedan insattes i häktet, visste de knappast skilja den ena bokstafven från den andra. Att deras moraliska upptostran var helt och hållet försummad, är sjelfklart. De voro ej stort mer än vildar och hedningar. I närvaro af sina medfångar, 14 till antalet, fångpersonalen och tvenne tillkallade vittnen, afgåfvo de den 14 dennes sin trosbekännelse, efter att hafva redigt och väl gjort reda för de lärostycken de inhemtat. Predikanten böll derpå ett tal, hvars kärleksandande innehåll hade den mest gripande verkan på håde noviser och öfriga fångar. En af fångarne föll på knä och tackade Gud att han kommit i fängelse, ty endast derigenom hade han kunnat få lära sig läsa. — På sådan ståndpunkt står folkundervisningen i Norrbotten! — utropar Norrbottenskuriren.