möter intet hinder för en timmas ytterligare rid på aftonen, hoppas jag? — Hinder? — har din läkare rådt dig till det? — Nej, jag ämnar mig bort på sup6 i afton, och det möter väl inga hinder, förmodar jag? — Min älskade Edvard! — TI alla händelser har väl mrs Toovey — — Bästa Edvard, sade min herrskarinna afbrytande honom; mrs Toovey är — mrs Toovey, och jag är säker om att du skall erkänna att jag på intet sätt liknar henne. — Jag skattar mig lycklig att kunna säga att du ej liknar henne, svarade min herre; men hvarföre uppmuntrar du hennes visiter? — Om du erinrar dig så har du sjelf särskildt bedt mig odla hennes bekantskap för hennes mans skull — hvilken är en af dina äldsta och mest intima vänner. — Förlåt mig, min vän, jag hade orätt, sade min herre. Men saken är att denna qvinna är en pratmakerska och skulle vilja ställa till allt möjligt ondt. — I närvarande fall har hon endast verkat godt, ty jag har henne att tacka för att jag fått kännedom om den omsorg du haft att hålla mig i okunnighet om något som du