att få ett sällskap som sympatiserar med er. Min vän, tillåt mig att göra er man föreställningar, eftersom ni ej känner er vuxen detta värf. — Nej, nej, var god gör ingenting sådant! svarade min herrskarinna hastigt. Ni känner ej min man såväl som jag och skulle göra mera skada än gagn dermed. — Alldeles som ni behagar, min vän, sade mrs Toovey i det hon steg upp och virade sin schal kring sina axlar med en spasmodisk hastighet. Alldeles som ni behagar, naturligtvis; men jag tror ej att jag är alldeles så oförståndig som ni tycks anse mig vara. I det hon yttrade dessa ord rusade mrs Toovey ut ur rummet ännu häftigare än hon rusat in i det. — Den dåraktiga varelsen! sade min herrskarinna då hon gått; det är ej hennes fel om hon ej bragt mig alldeles ur min jemvigt, och det med de aldrabästa afsigter. Hvad skulle hon ej sagt om hon vetat att deti dag är årsdagen af vårt bröllop? Men jag är säker på att min man ej bryr sig om att fara till det der ungkarlssällskapet. Han har blifvit indragen i detsamma, och om han nu vägrat att fara dit skulle man ha skämtat med honom och sagt att han stode under toffeln.