rädd för att förlora den makt han nu njuter af — att kunna efter behag tyrannisera er. — Min vän, har ni någonsin sysselsatt er med romanskrifning! frågade min herrskarinna med ett småleende. — Hvad menar ni med det? — Ni har en så liflig inbillning; det porträtt ni framställt af min man liknar så mycket en romanbjeltes, svarade min herrskarinna. — Iåtom oss afsluta detta ämne, om ni behagar, utbrast mrs Toovey. Era åsigter äro rakt stridande mot allt sundt förnuft. — Mitt sinne är så prosaiskt, ser ni, min vän; ni skall utan tvifvel tycka detsamma då jag säger er, att i samma ögonblick ni kom tänkte jag just på en liten oromantisk varm sup6 åt min Riddar Blåskägg — särskildt en citronpudding, som jag vet han tycker mycket om. — Ni skall finna att ni gjort en fåfäng möda, ty han skall säkert ej vara hemma för att deltaga i måltiden. — Min öfvertygelse är att han skall det, sade min herrskarinna artigt. Vill ni ta er man med er och komma hit vid tiotiden? — Med nöje, min vän, ty jag är säker på att ni blir ensam och derföre glad öfver