qvlnna som skulle kunna fördraga ett sådant uppförande som ni hittills iakttagit mot er hustru. Tro dock ej att hon för alltid skall underkasta sig ert tyranni. Ni har troligen misstagit er om ni tror att hon skall tillåta er deltaga i dender skandalösa tillställningen i afton. Stackars varelse, tillade hon för sig sjelf, jag måste mot hennes vilja föra hennes talan. — Hvad är det för dumt prat, mrs Toovey? utbrast min herre; sköt ni edra egna angelägenheter och tvinga mig ej att säga saker som skulle vara obehagliga för er att höra. — Jag har blott en begäran att framställa till, mr Silver, sade mrs Toovey, nemligen att bedja er ej ha någon vidare beröring med min man; jag vill ej att han skall förderfvas af ert dåliga exempel. — Gå för — Jag tror ej min herre högt uttalade hvar han önskade att mrs Toovey skulle gå, men denna dame begaf sig emellertid ut ur rummet med mera vrede än värdighet. — Den förb— qvinnan! utropade min herre i det han ringde på klockan; jag kan ej begripa huru John Toovey kan trifvas tillsammans med henne, Hvad f-n har hon här