Göteborgsposten – 3 december 1868, sida 2

SRV ————g WwWc—— — — komligt i stånd att uppsatta skilnaden mellan en god och dålig hustru. — Ah! jag vet hvad jag skall låta tillaga! utbrast min herrskarinna efter en läng paus: hummer, stekt kyckling och citronpudding. Det skall bli min stora hämnd. Hon stod just i begrepp att ringa på klockan, när förmaksdörren hastigt öppnades och en dame alltför upprörd för att iakttaga de i sällskapslifvet vanliga ceremonier, kom inrusande i rummet och utropade i en ton som påminde mig om gnisslandet af en fil — vid hvilket disharmoniska ljud jag uader en tidigare period af mi t lif var fullt förtrogen — ty ätven en eldgaffel kan intyga sanningen af det franska ordspråket: il faut scuffrir pour ätre beau — — Min bästa vän, jag visste att ni var hemma, kom derföre upp —endast för ett ögonblick. Besvära er inte. Jag har ej tid att stanna. Jag kokar af vrede! — Bevare oss! inföll min herrskarinna. — Lika mycket för er räkning som min egen! utropade mrs Toovey i det hon kastade sig då ottomanen i midten af rummet och häftigt löste upp banden på sin hatt. — Det är mycket beskedligt af er, sade min herrskarinna: — Ni småler, min vän, men det är in