Göteborgsposten – 3 december 1868, sida 2

till Cremorne. Kommer det att bli af, tror ni? Mr Toovey, sade jag, ni vågar fara och jag följer er! Hvad blef resultatet? Mr Toovey har fått erfara att när jag säger en sak, har jag mening dermed. Han har lofvat mig att uppgifva all tanke på att fara efter mitt förbud. Låt mig gifva er ett råd, min vän, i afseende på sättet att leda er man. — Mycket gerna, ifall det kan lända er till någon tillfredsställelse, svarade min herrskarinna med ett hjertligt skratt. — Ni skall ej skratta, min vän, sade mrs Toovey, då ni ena eller andra dagen finner att en annan qvinna erhållit er mans kärlek ; och ej endast hans kärlek, utan äfven hans förmögenhet — ty det är hvad som vanligtvis händer nu för tiden. Men jag ser tydligt nog att ni är beredd förakta mitt råd och skratta åt min högtidliga varning. Vare det då så. Men kom ihåg mitt ord, ni skall snart, alltför snart finna hvilken anledning ni har till ånger. — Jag tror ej det. Ni tyckes verkligen böjd att betrakta min man som en andra Lovelace, min vän. Ni glömmer att han ej är en ung man på tjugotalet. (Forts.)