Göteborgsposten – 3 december 1868, sida 1

hon lemnat rummet: Så sannt jag lefver! min herre är en lycklig man, som har en sådan hustru! Om jag vore säker på att Amalia Catharina (kammarjungfru i huset, med hyggligt utseende och godt sätt) kunde göra mig så lycklig, skulle jag gifta mig med henne utan att ens kasta en blick i hennes sparbanksbok! Mr John Thomas hade vistats i många andra familjer och var fderöre tillräckligt qvalificerad för att tala med sakkännedom i ett sådant ämne. Mitt eget omdöme är att hans beundran för sin herrskarinna i hennes egenskap af maka är mer än berättigad. Om mr Silver, min herre, har jag blott att säga, att ehuru han är en bankledamot och allt annat än ett helgon, är han visserligen ej på något sätt en dålig gentleman. Han behandlar mig litet häftigt emellanåt; men om han ej derigenom förorsakade sin hustru en obehaglig skrämsel, der hon sitter i all stillhet på sin stol, skulle jag ej ha något emot att bli så behandlad — jag skulle snarare tycka om det, tror jag. Att de äro ett fullkomligt lyckligt par, skulle hvem som helst snart upptäcka hvilken som jag hade tillfälle att ständigt observera dem då de äro tillsammans — ett privilegium som jag begagnat mig af samvetsgrannt och utan en skugga af impertinens, det vågar jag tryggt påstå, under nära