Göteborgsposten – 30 november 1868, sida 2

upprorsskaror, hvilka vilja utropa republiken på ön och törklara dennas anslutning till Förenta Staterna. Dessa sriskaror förses med vapen och förråder från Förenta Staterna, naturligtvis Åutan att unionsregeringen derom vet något besked. I Neworleans äro formliga värfningsbyråer upprättade, och nu senast berättas det derifrån, att 5,000 man bereda sig till att lemna denna plats, för att ansluta sig till upproret. I ett bref från Havana skrifves under d. 31 Okt.: Tillståndet på Cuba förvärras och upproret griper så starkt omkring sig, att man i hvarje ögonblick fruktar för en revolution inom sjelfva staden. I det inre af landet äro de upproriska, hvilkas antal ständigt växer, ungefär 4,000 man starka och alla väl beväpnade. Man atsänder ständigt — med fara för hufvudstaden — infanteriregementen till den östliga delen af ön, såsom det säges för att splittra de upproriska; men dessa fortsätta icke desto mindre med sina företag. Det finnes redan ej mera några linietrupper i Havana; deras tjenstgöring ombesörjes af frivilliga. För ögonblicket råder en panisk skräck i staden, och all handel och omsättning är förlamad. Konsulerna ha kommit öfverens om, att en hvar utat dem skall söka utverka, att ett krigsskepp skickas till ön ifrån hans nation. Natten till till d. 25 Okt. blef staden i hög grad oroad, emedan pöbeln ville befria sångarne, hvilkas antal uppgår till 2,000. Lyckligtvis blef det förhindradt. Generalkaptenen på ön Cuba begär ifrigt hos den provisoriska regeringen att snart bli aflöst af sin efterföljare, general Dulce, och begär ständigt truppförstärkningar. Innan vi i denna vår politiska öfversigt återvända till Europa, anse vi oss ännu böra meddela följande vigtiga notis ur ett bref från en dansk sjökapten, dateradt Sertuny (Ryska Asien) d. 18 Augusti: Stenkolen härstädes äro af förträfflig egenskap och godhet, och de finnas i så rikhaltig mängd, att de tagas omedelbart vid stranden och föras ombord. Då kolen väl bli kända i marknaden, är det intet tvifvel underkastadt, att det skall löna sig såväl att köpa last som att sluta frakt härstädes. Här äro redan tvenne laster utskeppade till Shanghai, 2 fartyg ligga under lastning dit, och flera fartyg väntas dagligen hit. Ett engelskt linieskepp tog kol med sig för någon tid sedan, och jag har läst ett bevis, som dess maskinist gifvit egarne af kolgrufvorna, i hvilket han förklarar kolen vara Lutmärkt goda. Sertunpy ligger på Sagaliens vestkust å 49 gr. 30 m. nordlig bredd och 142 gr. 8 min. östlig longitud efter Greenwich, ungefär 32 geogr. mil från de Castries. Vårt skepp är det första danska fartyg, som någonsin varit här, och jag är troligen den förste danske man, som beträdt denna sköna och vilda kust. Jag kan ej beskrifva denna storartade natur; men kan endast tillägga, att hela landet ser för mig ut som en väldig bergmassa, betäckt med urskog; här och der kastar sig en liten fors ned i oceanen; här finnes en massa blommor, och många af dem, som hemma nyttjas säsom prydnadsväxter, växa här vilda. Både här och i de Castries får man ett intryck af, hvilket omätligt vidsträckt fält der finnes för den menskliga företagsamheten och af hvilken vigt dessa punkter en gång skola bli för det så mäktiga Rysslandr. Här i Europa öfverraskas vi plötsigt af underrättelsen om fyra händelser, hvilka kanske icke äro så alldeles utan ett inre samband, huru heterogena de vid första påseendet äv kunna tyckas vara. De äro: 1,000 grekiska frivilligas öfvorgång till Kreta, der upproret således åter skall flamma upp, för att oroa turkarne; grefve Bismarcks återtagande af regeringstyglarne om en vecka, hvaraf måhända kan slutas, att handlingens dagar stunda; att stort ministerråd hållits i Compiegne, hvilket tillägges särskild betydelse, och sist att Österrikes röda bok på det bestämdaste bevisar, om den än icke uttryckligen påstår det, att Preussen spelar under täcke med Rumenien, naturligtvis för att oroa Turkiet och Österrike, hvilka båda stater Preussen — det vill säga Bismarcks Preussen — vill med sin confrater Ryssland komma åt. Vi öfverlemna åt läsaren att sjelf finna sammanbindningstråden, i det vi endast efter den röda boken anföra, att de österrikiska konsulerna i Jassy och Bucharest inrapporterat, att i Rumenien hopas en ofantlig mängd krigsmateriel, deribland preussiska tändnålsgevär, som man låtit befordra genom Ryssland i stället för genom Österrike. Generalkonsuln i Bucharest finner det misstänkt, att man valt en sådan omväg, och drager häraf den slutsatsen, att den rumeniska regeringen hyser planer, hvilka hon ännu icke vill erkänna. Den röda boken bekräftar jemväl, att den rumeniska regeringen, som ända tills för få dagar sedan ständigt försvarades obetingadt i Berlin, endast på skrymt unnträdda mat hildandet af de bulgariska fri