Göteborgsposten – 30 november 1868, sida 1

om att hon selat, uppbjod hon allt för att godtgöra detta fel, men ännu aldrig hade hon känt ett sådant innerligt behof att försona en tillfogad förolämpning, som i detta ögonblick. Måhända läste hans genomträngande blick hvad som föregick i den unga flickans själ. Han fattade åter hennes hand, denna gång på ett mildt och dock så enträget bedjande sätt; hans ansigte öfverdrogs af denna blekhet, som otta plägar åtfölja en mäktig själsrörelse. — Lilli, sade han — för första gången gick hennes namn öfver hans läppar, och hur oändligt djuft klingade det ej! — jag har hittills haft att kämpa med ett okändt fantom; då detta nu fallit hoppas jag det skall bli ljusare för mig .... Höj blott en enda gång er blick fast och pröfvande till mig, och ni skall finna, att endast dårskapen kunnat kasta en så afskyvärd skugga på mig .... Jag vill för ingen del göra mig fullkomligare än jag är, aldraminst inför er. Jag skulle ej kunna uthärda den tanken, att ni, vore det än i den mest förborgade vrå af ert hjerta, skulle tänka att jag bedragit er .... Jag har en passionerad, häftig natur; såsom enda sonen till en rik ansedd man, stod den stora verldens portar vidt öppna för mig och jag kastade mig in i litvets hvirtvel, liksom tusende andra unga män i mina förhållanden .... Fördöm