Göteborgsposten – 27 november 1868, sida 2

— Iugna er, sade han med bitter ton, min åsyn skall ej skrämma er tant, af det enkla skäl, att hon omöjligt från sin bostad kan se mig. Det skall i hvarje fall ej hända henne något ondt, lika litet som det händt hennes trädgård .... Har ni någonsin observerat en söndertrampad blomma, eller ett nedtrampadt grässtrå i närheten af huset, eller vid löfsalen derborta? ... och likväl har jag otaliga gånger stått der i nattens mörker; om jag än går på törbjudaa vägar, så vet jag dock att skona nästans egendom; ... denna oemotståndliga lust att i nattens tystnad ströfva omkring på ett fiendtligt område har jag att tacka för en hel skatt af vetande; så är det mig till exempel bekant, att ni står i begrepp att gå på bröllop, och att den der neckrosen kommer att framkalla en opposition hos edra väninnor, som nödvändigt ville belasta er med eldröda verkenor. Lilli höjde nu sitt vredesblixtrande öga mot honom, hättiga ord trängde sig fram på läpparna, men hans anblick gjorde henne så bestört att hon ej kunde få fram ett ord. Han hade ögonskenligen förlorat herraväldet öfver sig sjelf. Hans ansigtfärg var ännu blekare än på morgonen, och läpparna, som ville han tvinga till ett hånfullt leende, motsatte sig detta tvång och darrade feberaktigt.