bortvändt ansigte. Utan tvifvel alltför fåfäng att begripa hennes åtbörd, sattade han hennes hand och drog den till sina läppar. I detsamma hördes ett krossande slag genom luften, hvarpå följde bullret af nedstörtande mot stenläggningen splittrade glasskärfvor. Lilli vände sig häpen och bestört mot tornet i grannbyggnaden, ty derifrån kom bullret. I oråkneliga skärfvor föllo de sista skimrande glasbitarne ned från det nordliga tornfönstret — försvunna, söndersplittrade i atomer voro nu de poetiska gestalterna af de två olycklige älskande — i deras ställe omslöt fönsterramen Blåskäggs stolta gestalt. Liksom omedveten om bullret af det krossade konstverket, stod han der ett ögonblick orörlig med högra handen utsträckt; sedan lade han armarna öfver bröstet och skådade oafvändt i denna utmanande nästan hånfulla ställning ned på de tu; den bakom honom nedfallande mörkblå gardinen lät hans onaturliga blekhet ännu tydligare framträda. — Åh, naboben der midtemot gör sig väl den njutningen att slå sönder sina dyrbara fönster, enkom för nöjet att få anskaffa nya! sade försmädligt den unge mannen vid Lillis sida. Huru oförskämdt han blickar hit ned; jag hade lust att tukta honom för hans djerfhet. Denna hotelse uttalades dock med myc